Sverige är fantastiskt – särskilt på ekonomi. The Economist och CNN tävlar om att hylla vårt land i översvallande ordalag.
”Sweden, the rock star of the recovery”, skrev Washington Post häromveckan.
Men det svenska kompbandet, med Anders Borg på trummor, Reinfeldt på bas och Bildt som sologitarrist, är inget självdestruktivt Guns and Roses, som Grekland. Inte heller kämpar man på Ozzy Osbournemanér för att hålla ihop, som Storbritannien. Nej, när Sverige rockar gör man det tack och lov på ett kontrollerat, affärsinriktat sätt à la Bon Jovi eller världsförbättrarna i U2. Och det är inte bara engelskspråkig press som är stum av beundran över detta land.
I den finländska rapporten Heja Sverige jublar näringslivets delegation, EVA, över Moder Svea med en lidelse som annars enbart brukar kunna skådas kvart i stängningsdags på ett dansställe.
Sveriges ekonomi växer snabbare än Finlands. Arbetslösheten är lägre, liksom statsskulden. Exporten rullar på och svenska varumärken är kända och eftertraktade över hela världen. Alliansens skattesänkningar har gjort det mer lönsamt att jobba och har tagit landet snabbare ur lågkonjunkturen. Invandrarna har fått den svenska ekonomin att blomstra; 80000 svenska företag har grundats av människor med utländsk härkomst.
”I Sverige har man förstått att ett exportberoende, litet och perifert land kan klara sig bara om det är öppet”, skriver minister Juha Markkanen på Finlands ambassad i Stockholm i rapporten.
Markkanen hyllar också den svenska debattkulturen, där allas åsikt är viktig och ingen fråga för dum, som ett framgångsrecept.
Likaså står en positiv attityd, hänsyn, tolerans, omtänksamhet och jämlikhet högt i Sverige. Vi lider inte av mindervärdeskomplex som finländarna anses göra. Däremot är vi svenskar fyllda med självkänsla och livsglädje. Det påstås vara ett resultat av landets stormaktsförflutna och långa period av fred som gjort oss vana vid internationella kontakter och gjort att vi kunnat bygga upp en förmögenhet.
Dessa översvallande hyllningar borde få varje svensk medborgare att rusa runt med armarna höjda i en segergest vrålandes: ”Fy fan vad vi är bra! Sverige! Sverige!”
Men inga stolta glädjeyttringar syns på gatorna och den svenska självkänslan är märkligt frånvarande. Istället hörs det sedvanliga gnällandet och vältrandet i bitterhet. Läser man tidningar och lyssnar på oppositionen så kan man tro att landet befinner sig på en golgatavandring mot misär, fattigdom och allmän katastrof. Ungdomsarbetslöshet, barnfattigdom och en misslyckad integration är förvisso inget som ska förringas och självklart finns det mycket som behöver förbättras.
Ändå är det viktigt att ibland påminna sig om att vi trots problem och kvarvarande orättvisor bor i ett sjuhelvetes bra land som alla borde vara stolta över. Heja Sverige! Och tror ni mig inte: Prova att bo i Albanien eller Afghanistan en stund.
Johanne Hildebrandt är krigsreporter och författare.
johanne.hildebrandt@schibsted.se
