Tyska seglare kryssar mellan skärgårdskobbar, ryssar och japaner bussas runt i en huvudstad där man kan bada ett stenkast från parlamentet och holländare parkerar sina husbilar i en vildmark där solen aldrig går ner. Så ser den turism ut som blomstrar enligt aktuella siffror från turistnäringen.
Enligt Svenska institutets nyutkomna skrift Sverigebilden. 2010 hamnar Sverige högt upp i det så kallade Nation Brands Index som undersöker olika länders attraktionskraft. Sverige är ett naturskönt land med välkomnande människor enligt de tillfrågade.
Men riktigt högt rankas Sverige inom kategorin ”Samhällsstyre”. Sverige förknippas med miljö-, jämställdhets- och fredsarbete, med global fattigdomsbekämpning och rättvisa.
Man skulle kunna tro att Svenska institutet på egen hand utformat den internationella undersökningens frågor, som nästan uteslutande behandlar vad som anses vara svenska paradgrenar. För urvalet är mycket selektivt. Varför inte fråga om korruption, maktdelning eller ekonomisk frihet för att nämna några områden där Sverige ligger sämre till?
Att inte bara innehåll, utan även urval, kan signalera ett politiskt ställningstagande blir ännu mer tydligt när Svenska institutet i skriftens första del ska presentera den plattform som skapats för Sveriges utåtriktade kommunikation. Här samsas ett antal kärnvärden som ska vara ett stöd för aktörer inom allt ifrån turism och handel till internationell politik.
Kärnan i plattformen är att Sverige är ett progressivt land. Progressiv kan vara neutralt, men i många länder är det ett begrepp med stark vänsterprägel. Redan här uppvisas en, i bästa fall, okunnighet om den internationella scen som trots allt är adressaten.
De exempel – allemansrätt, miljöengagemang, pappaledighet och aktivt biståndsarbete – som sedan lyfts fram kommer ytterligare att befästa bilden av Sverige som ett mitten-vänsterland. Återigen genom urvalet. Det må så vara att detta är en korrekt beskrivning av svensk politik, men använd som Svenska institutet tänker sig blir det snarare en form av opinionsbildning för ståndpunkter som inte är alldeles okontroversiella.
Det är problematiskt med en myndighet som försöker göra det Jimmie Åkesson misslyckas med – att definiera det svenska. I synnerhet som samma kommunikation ska riktas mot både turister och politiska församlingar. Stereotypa bilder behöver inte vara fel i turistsammanhang. Sverige är exotiskt. Det gäller också i viss mån svenska värderingar, men det tycks Svenska institutet vara omedvetet om.
Skriften antyder en släng av svenska sjukan, det vill säga en omedvetenhet om att svenska politiska idéer inte är lika självklart rätt i hela världen. ”Om ni inte tycker som vi har ni bara inte förstått. Än.” Kanske är det Svenska institutet som borde ägna sig åt lite turism för att få perspektiv på det svenska.
