Bland partier och organisationer i det opinionsbildande Sverige är det många som just nu njuter av sommaren, i avvaktan på kraftsamlingen under Almedalsveckan. Men några utnyttjar det relativa lugnet till att föra upp underdebatterade frågor på dagordningen.

Svensk arbetsrätt måste förändras. Uppmaningen kommer i ett gemensamt utspel från Svenskt näringsliv och den lettiska arbetsgivarorganisationen. Avstamp tas i det yttrande som kom från general- advokaten i EU:s domstol i det så kallade Vaxholmsfallet den 23 maj.

Generaladvokaten noterade att det i princip inte finns något som förhindrar att fackliga organisationer sätter in stridsåtgärder för att förmå ett tjänsteföretag från en annan medlemsstat att tillämpa en lönenivå som har fastställts i enlighet med ett kollektivavtal. Men sedan följde en viktig precisering:

”Detta gäller under förutsättning att strids- åtgärderna är motiverade med hänsyn till mål av allmänt intresse, såsom skyddet för arbetstagare och motarbetandet av social dumpning, och under förutsättning att stridsåtgärderna inte är oproportionerliga i förhållande till dessa mål.”

Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström anser nu att regeringen bör skriva in principen om proportionalitet i den svenska arbetsrätten. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har hittills inte visat något intresse för det. Kanske får han ännu en anledning att tänka om när EU:s domstol säger sitt i Vaxholmsmålet. Oavsett var domstolen landar kan man anta att begreppet proportionalitet kommer att finnas med i sammanhanget.

Också Svenskt näringslivs ordförande, Signhild Arnegård Hansen, har en passning till regeringen (DI 5/7). Hon noterar att EU-kommissionen som ett led i arbetet med den så kallade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning har uttalat sig om värdet av att medlemsländerna satsar på en modern arbetsrätt med inslag av flexicurity – trygghet och flexibilitet i förening. Tänker regeringen hörsamma uppmaningen? Inget tyder på det.

Regeringen Reinfeldt vill välja sina slagfält och en batalj med LO står inte på önskelistan. Det finns naturligtvis ingen anledning att söka konflikt för konfliktens egen skull. Men motsatsen – att prioritera konfliktlöshet – är lika illa, när det gäller en fråga där status quo inte duger.

Den svenska modellen står pall för en justering av arbetsrätten. Den skulle till och med må bra av det.

SvD