Ett, två och tre är enkelt. Så långt lär sig barn räkna själva. Men när man kommer en bit bortanför fem krävs att man hamrar in siffrorna. Evolutionen har inte direkt prioriterat människans förståelse för nummer, om man jämför med till exempel språkförståelse. Riktigt stora tal är näst intill omöjliga att begripa.

133 miljarder. Hur mycket är det? Grafiker brukar omvandla sådana tal till staplar med enkronor till månen eller i varv runt jorden. Men det blir nog i det här fallet tydligare om beloppet sätts i relation till vad staten skulle kunna köpa för det. Rättsväsendet kostar staten detta år drygt 31 miljarder kronor. För 133 miljarder skulle vi kunna fyra ytterligare rättsväsenden. Försvar och krisberedskap kostar i år 45,7 miljarder. Vi skulle kunna köpa tre försvar till. 133 miljarder är summan av vad staten går miste om i skatteintäkter varje år, enligt Skatteverkets beräkningar, på grund av fusk, fel, eller misstag.

66 miljarder kronor ”försvinner” i den svarta ekonomin (”försvinner” inom citattecken därför att det inte är givet att svarta transaktioner skulle bli utförda om de beskattas). Det är ersättningar för arbete som inte redovisats, privata utgifter bokförda på firman, svarta löner och svart försäljning. 46 miljarder kronor därutöver, menar Skatteverket, borde ha influtit som resultat av transaktioner mellan Sverige och utlandet, från utlänningar med verksamhet i Sverige och svenskar med verksamhet i utlandet. 21 miljarder kronor, slutligen, missas på grund av felaktiga avdrag, felaktiga beräkningar av reavinster, felaktiga momssatser och liknande.

Privatpersoner står för bara 16 procent av skattefelet. Riktigt små företag, alltså företag med lönekostnader under miljonen, står för 39 procent av skattefelet. På momsområdet hittas en fjärdedel (26 procent) av skattefelet, på inkomst av näringsverksamhet en annan fjärdedel (24 procent), och på området sociala avgifter ytterligare en (23 procent).

Det är alltså ganska tydligt var skattesystemet kan bli bättre. Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand säger det själv med anledning av beräkningarna: ”Bland annat måste de minsta företagen få enklare skatteregler och bättre service från Skatteverket.”

Enklare regler, anpassade efter människors förståndsförmågor snarare än myndigheters allmänna blankettproduktionsmål, är naturligtvis oerhört viktigt. Men det går inte att undvika att se att ofattbart stora belopp undanhålls på grund av rent fusk. Fusk som rubbar marknadens sunda konkurrens och som ytterligare bryter ner den allmänna välviljan mot systemet om det får fortgå ostraffat.

Men förutom att fundera över straff och kontrollmekanismer, självklara svar på problemen, borde staten också lägga en tanke på vad som skulle kunna uppmuntra folk att följa regelverket. Kanske kan det vara så att lägre skatter och avgifter inte skulle generera samma fuskvilja? Men det är klart: om skatterna vore lägre så skulle kanske vanligt folk kunna räkna ut hur mycket de faktiskt betalar. Och då skulle det ju bli ett oherrans liv.