Även om Socialdemokraterna har blivit mindre är det ett stort parti. Det finns en ideologisk spännvidd mellan vänster och höger (nåja, man ska inte överdriva) som ibland blossar upp i krig mellan rosorna. Då blir det ett herrans liv i partiet som annars inte brukar kännetecknas av högt i tak. Det känns alltså klart uppfriskande med de olika röster som hörs i antologin Säkerhet och solidaritet (Arbetarrörelsens tankesmedja). Redaktören Laila Naraghi har samlat bidrag både från en yngre generation och från det gamla gardet.
Det odlas en del myter, till exempel av broderskapsprofesssorn Ulf Bjereld om Sverige under det kalla kriget. Och Olof Palme är förstås fortfarande en ikon som inte ifrågasätts. Håkan Juholt, som är en av huvudarkitekterna bakom dagens försvarselände, försvarar sig själv när han hävdar att allt var fina fisken före regeringsskiftet 2006. Men annars är det lite borgarbashing och antiamerikanism av typen: ”Borgerliga partier ser ett egenvärde i att kollektivansluta Sverige till amerikansk utrikespolitik och dess prioriteringar.” Det är också mindre FN-kramar än väntat.
Oviljan att diskutera Nato visar att beröringsskräcken går längre än till frågan om ett svenskt medlemskap. Det är lite klent att mest kritisera Nato för överdriven militarisering.
Bristen på problematisering är ett problem, till exempel i Lars Danielssons plädering för försvarssamarbete i EU. Det gäller dock inte EU:s snabbinsatsstyrkor, som han är kritisk till (dyra och används inte).
I bidragen som mer direkt berör det militära försvaret efterlyses en radikal omläggning av försvarspolitiken: Prioritera Sverige. Här bränner det till. Förre försvarsministern Björn von Sydow (intervjuad i SvD 14/1) skriver: ”Den svenska militära planeringen bör utgå från att Sveriges försvarsmakt ska vara så stark, snabb och uthållig, att de politiska och militära strategerna i vår omgivning måste räkna Sverige som en trovärdig försvarare av sina nationella intressen.”
Men det finns också röster med kritik mot minskade ambitioner för svensk militär i fredstjänst utomlands. Den falang som bara vill dra ned på försvarsanslagen lyser däremot med sin frånvaro.
Ett annat tema är viljan att föra en mer värdegrundad politik. Socialdemokraterna öppnar för debatt. När ska Alliansen visa samma frimodighet?
