är försvarsminister Sten Tolgfors kommenterade Försvarsmaktens bokslut för 2009 tog han stora ord i sin mun. Och visst det är stora pengar det handlar om när försvaret har dubblerat sitt planerade överskott till 2,5 miljarder kronor, varav knappt hälften dras in till statskassan.
Tolgfors talade om resultatet i termer av en historisk förändring och en historisk situation. Själv är jag inte lika imponerad.
Jag tänker på en kvinna som ryckte in för ett tag sedan för att göra lumpen – och mer specifikt på en sak som hon tog upp när jag frågade hur hon hade det. Hon var glad att de kvinnliga värnpliktiga till slut hade fått en sport-bh. Trosor kunde försvaret däremot inte bistå med utan det var herrkalsonger som gällde (det är dock tillåtet att använda civila trosor men då får man stå för tvätten själv).
Om några år kanske försvarets trosor skulle vara på plats. Hon var glad över beskedet att Högkvarteret jobbade med saken.
Mot bakgrund av att fler kvinnor i försvaret är en prioriterad fråga är det inte särskilt imponerande. Men det är också ett av många exempel på det förmågeglapp som döljer sig bakom den historiska vinsten som uppvisas.
Ett annat exempel är den rapport från Försvarsmedicincentrum (4/11 2009) som beskrev läget vid stridsledningsförbanden. Här konstateras att ”bristen på personal innebär att systemet är mycket nära kollaps” och ändå klarar man inte av att uppfylla sina produktionsmål för en fungerande incidentberedskap. Imponerande?
Det tvärstopp i verksamheten som framtvingades 2008 när försvarets underskott skulle täppas igen fick negativa konsekvenser för den operativa förmågan. Att den har kunnat återtas med ett samtidigt sparande på 2,5 miljarder kronor framstår som osannolikt, något som understryks av de vaga formuleringar som ÖB använder i årsredovisningen.
Försvaret går på svältkost. Sådant kan ge skenbart attraktiva resultat på kort sikt men det straffar sig i längden. Som påpekas bland annat i FP:s kommande försvarsprogram (SvD, Samtal med Allan Widman 7/2) behöver dessutom försvaret av Sverige och svenskt närområde förstärkas.
Det är viktigt och verkligen på tiden att försvaret får bättre kontroll över de finansiella flödena, men det är inte vinst utan förmåga som är försvarets raison d’être.
Sten Tolgfors är nöjd och på en TT-fråga om det nu väntar minskade anslag svarar han att ”vi planerar för oförändrade försvarsutgifter”. Det vill säga samma svar som vanligt. Men på klarspråkssvenska är det rena grekiskan.
I studien Försvarsanslagets utveckling 1940-2009 av Gustaf Josefson (Handelshögskolan i Göteborg) framgår att anslagens förändring sedan regeringsskiftet 2006 uppgår till –8 procent i löpande priser (och i fasta priser –13,7 procent). Per capita betalar regeringen inte ens 4000 kronor i försäkringspremie.
Norge och Finland ökar anslagen för att svara upp mot förändringar i hotbilden. Sverige svarar med fortsatta minskningar – och en extra bonusutbetalning till Fi som grädde på moset.
