inblick | Valutarörelserna
Den som har på sig amerikanska glasögon delar kanske inte oron för dollarns utförslöpa. Självklart bidrar det dubbla underskottet till försvagningen; bytesbalansunderskottet uppgår till omkring 5 procent av BNP och budgetunderskottet drar samtidigt iväg till nästan samma nivåer.
Internationella valutafonden har ifrågasatt de skattesänkningar som i hög grad förklarar de båda underskotten. När diskussionen gick het förra gången, för ett knappt år sedan, var en av USA:s främsta nationalekonomer Robert Barro av en annan uppfattning. Barro välkomnade skattesänkningarna, och även om motivet har varit kortsiktig finanspolitisk stimulans lär ekonomins funktionssätt förbättras, menade han. Oavsett är den amerikanska administrationen inte bekymrad, man räknar med att tillväxten kommer att ta ned budgetunderskottet till 2 procent av BNP inom fem år. Dessutom är dollarförsvagningen inte något större problem för den inhemska ekonomin. Tvärtom är inflationsförväntningarna knappast
alarmerande. Amerikanska företags konkurrenskraft stärks därmed utan att det behöver ske till priset av en högre ränta.
- USA kräver 70 procent av det globala sparandeöverkottet, säger Henrik Mitelman som är chefstrateg på SEB Merchant Bank. Förklaringen till den allt svagare dollarn hänger samman med att efterfrågan på amerikanska tillgångar är lägre än så. Samtidigt som färre utlänningar är intresserade av att köpa dollar så behöver Amerika en allt större del av pengarna som stoppas i spargrisarna runt om i världen.
Bara förra året blev euron 22 procent starkare mot den tidigare så hårda amerikanska valutan. Allt fler uttrycker oro för vad det betyder för den europeiska återhämtningen. Inte minst den tyske finansministern Eichel hoppades att Europeiska Centralbanken (ECB) skulle sänka räntan i torsdags, så att euron kunde tappa lite av sitt värde och därmed minska trycket på exportföretagen. Efter striden om stabilitetspakten är nu en konflikt om räntan och växelkursen under uppsegling.
Men det var
tacknämligt att ECB inte hörsammade önskemålet utan lämnade räntan oförändrad. Visst, möjligen skulle en räntesänkning ha fungerat som en lindring. Men bara i det korta perspektivet. Dessutom är det en typ av politik som vi har erfarenhet från i Sverige. Vi löste våra problem genom att justera värdet på vår krona. Någon sådan enkel utväg får EU-länderna inte erbjudas av centralbanken.
De strukturreformer som krävs för att Europa ska kunna prestera bättre verkar behöva draghjälp utifrån. Fast det kan bara verka och fungera om det samtidigt inte ruckas på de institutionella ramverken. Därför vore det glädjande om kommissionen beslöt att domstolspröva euroländernas beslut att frångå stabilitetspakten.
Europa fungerar ekonomiskt sämre än USA. Mitelman understryker att den snabbare amerikanska produktivitetstillväxten parad med en bättre demografisk situation ställer krav på EU: Lissabonprocessen och de påbörjade strukturreformerna i många EU-länder måste snabbas på. ECB har inget mål för valutakursen, utan
ska i första hand sikta på prisstabilitet och därefter agera för att stärka tillväxten. Tillsammans med strikta regler för offentliga budgetsaldon kan detta driva fram strukturreformer som på sikt stärker Europas konkurrenskraft.
Men åsidosätter finansministrarna restriktionerna och beviljar sig själva tillfällig lindring blir utmaningen svårare. En dyrare euro är kanske en besk medicin för tillfället, men på sikt kan det betyda mycket för Europas möjlighet att friskna till.
