FETTDEBATTEN | Peta> inte i maten

Mattias Svensson har alltid tyckt att han är för tjock. Han blev kallad fläskmage när han var 4-5 år gammal. För några år sedan vägde han 100 kilo. I dag är han tjugo kilo lättare. Mattias Svensson lade om livsstil på enklast möjliga sätt, utan mirakelkurer eller chockterapier. Han moraliserar inte, men han har kommit fram till att människor kan ta ansvar för sina egna liv. Fetma är inte ett samhällsproblem som bör åtgärdas med lagar och skatter.
Nu går Mattias Svensson till angrepp mot de mest hysteriska överdrifterna i fettdebatten med boken Peta inte i maten! (Timbro). Författaren sjunger inte fetmans lov. Han har slutat hälla flott över potatismoset och börjat äta grönsaker. Men budskapet är nyanserat och riktar sig till vuxna som kan tänka själva. Det är ett ovanligt grepp i diskussionen om mat, hälsa och livsstil. Provocerande, skulle vissa säga.

Måste inte experter och myndigheter få överdriva hälsoriskerna en aning, för att ge människor en tankeställare? Nej, svarar Svensson och pekar på farorna. Bantning kan också ha sina risker. Larmen skapar grogrund för rädsla snarare än eftertanke. Dessutom ska vi kanske inte glömma att många människor faktiskt väger för lite. Även i välfärdsstaten är undernäring ett problem, inte minst bland äldre.
Många vill påverka våra attityder till det vi äter. Snabbmatskedjorna hamnar ofta i blickfånget. Hur medvetna är vi om att det också finns andra intressenter i sammanhanget? Mattias Svensson fäster uppmärksamheten på några av de grupper som gärna ser att vi oroar oss. Läkemedelsbolag som vill kränga piller. Advokater som vill driva lönsamma processer i USA. Politiker som söker nya politikområden att lägga under sig.

Vi lever i en tid då självutnämnda hälsoprofeter hävdar att hela samhället i grunden är sjukt. Mattias Svensson protesterar. Det är inte sjukt att maten har blivit billigare och mera tillgänglig. Det är inte sjukt att det finns rulltrappor och hissar. Inte heller att våra jobb har blivit mindre slitsamma
eller att vi lever längre och röker mindre, även om det betyder att vi lägger på oss några kilo.
Mattias Svensson har skrivit en riktig klokbok. Debattklimatet kan säkert bli lite sundare om många läser den. Möjligen lockar den dessutom några människor att byta spår. Alla som innerst inne vet med sig att de lever ganska onyttigt, men som samtidigt är allergiska mot skrämselpropaganda och förmynderi, kommer att finna en själsfrände i författaren.