Under min semesterfria arbetssommar ger jag mig själv halvdagsledigt ibland. En sådan ledig förmiddag gick jag till den nya lilla miniserveringen i den tidigare så trista fylleparken i mitt kvarter på Söder.

Det blev några mycket informativa timmar. Jag kom i samspråk med Kalle Schröder, mannen som sett till att den lilla serveringen – en liten fyrkantig grön låda och några enkla stolar och bord – nu står i vår park. Jag beställde en kopp kaffe och vad han kallade ”radiokaka”, som visade sig vara vad vi i Finland kallar ”rexkaka”.

Han slog sig ner vid mitt bord och jag talade om hur glad jag var över att han hade hjälpt oss som bor här att reclaima vår lilla oas som dittills mest hade befolkats av dryckesglada individer av mer eller mindre störande typ. A-laget är i viss mån kvar men har lugnat ner sig. Parken har fått nytt liv och vad jag förstår är de flesta boende också positiva till det nya inslaget i parken som förut enbart var ett stycke mark som man snabbt sneddade över.

Medan vi satt där råkade park- och gatuingenjören Kenneth Kempendahl komma förbi. Han är en av de många instanser som Kalle varit tvungen att forcera för att få tillstånd att servera lite kaffe, juice, goda mackor och syrlig yoghurt med nötter och honung. Att höra Kalle berätta om hur han, likt en man i den riktiga djungeln, huggit sig igenom nästintill ogenomträngliga byråkratiska snår innan den lilla gröna lådan på ynka 9 kvadratmeter äntligen kunde smällas upp i parken, det var en rysare:

Bygglovsansökan med plan och ritningar till Stadsbyggnadskontoret. Ut med alltihop på remiss till bland annat Skönhetsrådet, Socialstyrelsen, Exploateringsrådet, Trafikkontoret och många fler och sedan dessutom till diverse underremissinstanser till dessa. Och försöka få reda på hur man skulle få el till kaffekokningen och kylskåpet och hur man skulle få vatten indraget. Fortum var inte precis Smidiga Sixten, det skulle ta fyra till sex veckor att få el inkopplad! Vattnet föreslogs Kalle hämta från den närstående urinoaren (!) men då var det olika ansvariga för vatten ovanför marken och för vatten under marken… Skrivelser och miljöskisser och bilagor försvann på vägen och det var så många instanser inblandade att det är ett under att Kalle orkade tröska igenom den kompakta byråkratidjungeln.

Gatuingenjören Kenneth Kempendahls positiva inställning till projektet hade varit till hjälp under resans gång och det är bra att det finns sådana som han. Men även han höll dock med om att byråkratin var för stor…

Det får inte vara så här krångligt för kreativa och framåt människor som vill göra något positivt i sin stad. Det får inte vara så här i ett land med en regering som säger att människors förmågor ska tas tillvara och som påstår att den uppmuntrar egna initiativ och att starta eget!

Summa summarum: förenkla, förenkla, förenkla! Underlätta, underlätta, underlätta! Goda initiativ ska inte kvävas i sin linda, det ska inte krävas en järnvilja, gott om tid och pengar och nästintill juristexamen för att öppna en liten servering i all enkelhet.

Framåtanda, idéer och kreativitet ska premieras och inte slås ner.