Det får inte räcka med att man är obekväm hemma för att man ska bli ambassadör
i Brasilien, eller att man är släkt med någon i den politiska maktkombinationen för att bli generaldirektör i en myndighet. Och den nya regeringen bör snarast lägga ner många av de hundratals dyra och meningslösa statliga myndigheterna. Börja med Integrationsverket! Och reformera Migrationsverket.

Behövs det både en Luftfartsstyrelse och ett Luftfartsverk? Och både en Läkemedelsförmånsnämnd och ett Läkemedelsverk? Varför finns det så många etikprövningsnämnder: i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala? Samma etik bör väl gälla i hela landet, det räcker väl med en nämnd som prövar etiken? Verksamheten vid Statens beredning för medicinsk utvärdering bör kunna ingå i till exempel Socialstyrelsens uppgifter. Vad gör Myndigheten för skolutveckling? Och varför finns ett särskilt Specialpedagogiskt institut och en Specialskolemyndighet? Det de gör kan väl göras inom ramen för Skolverket?
Statens ljud- och bildarkiv och Statens musiksamlingar – dessa två verksamheter kan slås ihop till en. Och vad i hela fridens dar gör Statens växtsortnämnd?

Behövs det en Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnd? Har någon någonsin hört talas om den? Och vad kostar det att upprätthålla en Beredning för medicinsk utvärdering? Vad gör den? Varför inte göra läkemedelssortimentsberedningen till Socialstyrelsens ansvar?

Småhusskadenämnden ska lämna bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt- och mögelskador
i småhus? Gör den någon nytta? Var det inte så att grävande journalister kunde visa att just denna Småhusskadenämnd aldrig betalade ut några pengar till någon, vars hus blivit mögel- och fuktskadat? Varför finns i så fall den nämnden kvar? Är det enbart för att sysselsätta folk som kan sitta på ett fint kontor på Riddarholmen i Stockholm?

Hur är det med Handisam – behövs den nystartade
(1 januari 2006) ”myndigheten för handikapp-politisk samordning” under ledning av generaldirektör Carl Älfvåg som, lämpligt nog, de senaste fem åren har arbetat som samordningschef
i (s)ocialdepartementet och som nu har 15 medarbetare till sitt förfogande och ska anställa fler? Räcker det inte med Handikappombudsmannen under ledning av Lars Lööw som, lämpligt nog, också arbetat på (s)ocialdepartementet?

Och Hållbarhetsrådet, beläget i Umeå. Också det en ganska ny myndighet (januari 2005), med tolv ledamöter utsedda av regeringen och ett kansli med tolv anställda. På hemsidan står: ”Regeringens nya råd ska sätta fart på hållbar utveckling”. Vad betyder det? Vad kostar det? Vad gör de?

En ny och vettig utnämningspolitik måste börja föras. Och ett tillfälligt, litet och effektivt Myndighetsnedläggningsverk kan sätta igång och avveckla onödiga och kostsamma pseudomyndigheter och när det är klart genast avveckla sig självt.