Riksdagsmannen Andreas Norlén (M) tar upp min önskan om borgerlig nytändning på sin blogg andreasnorlen.wordpress.com.
Han har en viktig poäng. När man talar om betydelsen av idédebatt får man inte bortse från hur lyckosam borgerligheten redan varit. Mycket av det som var politiskt hopplöst för 20-30 år sedan är verklighet idag: inflationsbekämpningen, avreglerade marknader, valfrihet. Utrikes- och biståndspolitiken har fått en långt solidare värdegrund.
Lägg till det att balansen mellan offentligt och privat har förbättrats. Runt 1990 var skatterna cirka 55 procent av BNP, nu motsvarar de snarare 45 procent.
Den som envisas med att tala om Sverige som en sorts nordiskt DDR har dels helt fel i sak, dels kommer han snabbt att förlora förtroende i sin åhörarkrets. Det blir som när Mona Sahlin gick på om Moderaterna som ”miljonärernas parti”.
Men med detta sagt:
Förändringarna hade inte skett utan samhällskritik, konstruktivt policyarbete och aktiv opinionsbildning. Det var när borgerligheten bröt upp från sin undfallenhet och tystnad som saker började hända. Vill man att att det som har uppnåtts ska konsolideras och fördjupas, måste det idéburna arbetet fortsätta. Annars rör vi oss snart i fel riktning.
Vad gäller marknader, konkurrens och ekonomisk politik ligger Sverige numera bra till, men det finns andra problem: Skolresultaten sviktar, brottsligheten är en plåga, rättssäkerheten brister, den enskild integriteten har trängts tillbaka och alldeles för få har egna förmögenheter att tala om. Man ska inte måla fan på väggen, men nog finns det uppgifter för borgerlig politik.
Och även när det gäller ekonomin behöver vi hålla trycket uppe. Just nu återvänder tillväxten och statsfinanserna väcker Europas avund. Men det finns varningstecken i form av alltför få tillväxtföretag och alltför liten privat sysselsättning. Att Sverige står sig bättre än Portugal och Grekland är klen tröst om problemet är ny konkurrens från Brasilien, Indonesien och Kina.
Globaliseringen ökar tävlan mellan företag men också mellan länder: om att erbjuda en attraktiv miljö för företagande, investeringar och talanger. Här behöver ambitionsnivån höjas. Tänk om de borgerliga kunde ägna samma kraft åt närings- och innovationspolitiken som man nu lägger på att banta statsskulden.
