Han har en äkta Spitfire! Han är upptäcktsresande på Nordpolen! Steve Boultbee Brooks, vilken kille. Det brittiska fastighetsbolaget Boultbees medgrundare har länge omgivits av en väldig strålglans i den engelska affärspressen. Han har kallats ”The risk-taker” och beskrivits som lika djärv i det professionella livet som han är i sitt privata.
Investmentbanken Lehman Brothers har haft affärer ihop med bolaget Boultbee och var innan kollapsen i finanskrisen själva kända för extravagans, risktagande och, ja, hänsynslöshet. Inte oväntat har Lehman Brothers-chefen James Jakeman uttryckt sin beundran för bolagets förmåga att ”skapa värde”.
Man förstår vad som menas när man tar del av SvD:s pågående serie granskande artiklar om Boultbees verksamhet i Sverige.
Sedan en jätteaffär 2007 äger Boultbee tio gallerior runtom i Stockholm och med självsäker arrogans har Steve Boultbee Brooks sagt att hans bolag velat föra in ett mer sofistikerat sätt att förvalta fastigheter än vad han påstår är brukligt på den svenska marknaden.
Men som SvD har kunnat visa har bolaget låtit flera av sina svenska fastigheter förfalla och man har dragit på sig stora ekonomiska problem. Samtidigt har man legat på hyresgäster om orimliga hyror och det har beslutats om enorma aktieutdelningar på sammanlagt strax under sjuhundra miljoner kronor. Kritiker har beskrivit det som att galleriorna har plundrats och Boultbee har anmälts till Ekobrottsmyndigheten.
Inte minst är det genant för Stockholms stad och den borgerliga majoriteten som hade ansvaret för försäljningen av Centrumkompaniets portfölj med lokaler till Boultbee.
Det fanns naturligtvis ingen anledning till att kommunen skulle fortsätta att förvalta galleriorna, men det fanns heller inget skäl att inte göra ordentliga efterforskningar om köparen. Redan 2007 fanns det signaler om det vore olämpligt att sälja till Boultbee.
Stockholms stad efterlyste långsiktighet i ett nytt ägarskap, men både i Storbritannien och vid tidigare förvärv i andra delar av Sverige har det varit tydligt att Boultbee tenderar att vara intresserade av kortsiktiga affärer. Man har ofta begränsat sitt ägarskap till bara några års tid och sedan sålt vidare för att investera på nytt någon annanstans.
En andra förutsättning för att det över huvud taget skulle bli affär var ett starkt engagemang för centrumutveckling hos köparen. Ett tiotal svenska referenser hade kunnat komma med inspel om Boultbees intresse för den sortens verksamhet, men de verkar inte ha kontaktats.
Nu kan galleriorna i värsta fall stå inför konkurs, men eftersom de är uppdelade i enskilda dotterbolag är Boultbee sannolikt skyddat. Miljonutdelningarna kan investeras i andra marknader utanför Sverige. Bolaget vill, har det också uppgivits, skyndsamt sälja av och bara gå sin väg.
Stockholms stad fick otroligt bra betalt men Stadshuset borde bättre ha försäkrat sig om att Boultbee skulle vara den mest kompetenta förvaltaren, oavsett vad Boultbee själva lovade. Nu måste Stockholmsalliansen bidra till att röja upp i oredan.
Den här affären rör många stockholmare.
