å har Sten Nordin och Stockholmsalliansen lagt färdigt borgarrådspusslet – och med mindre gnissel än i Rosenbad. Allians för Stockholms lag 2010–2014 avtäcktes igår. Från det gamla laget försvinner inte bara Ulf Kristersson (till regeringen) utan även Kristina Alvendal (som vill göra något annat). In kommer två nya moderater: Anna König Jerlemyr och Regina Kevius. Allra nyast är Per Ankersjö – senast Centern hade en borgarrådspost var 1976.

Liksom när Fredrik Reinfeldt skulle matcha valresultat mot mottot att alla ska med har det inte varit helt enkelt. Men alla är med. Och det är viktigt.

Fördelningen av sakområden har inte i alla fall blivit, ska vi säga, helt organisk. Jag tycker dessutom att det är synd att KD:s Ewa Samuelsson inte får fortsatt ansvar för de äldre, utan blir biträdande socialborgarråd hos König Jerlemyr. Joakim Larsson (M) tar över äldrenämnden (men behåller ytterstadsutvecklingen).

Att alla partier ska ha tydliga ansvarsområden och, å andra sidan, en vilja att bredda Moderaternas politikregister till mjuka områden har varit vägledande för mig, säger Sten Nordin när vi samtalar om det nya laget.

Men hur blir det med politiken då? frågar jag. Kommer de närmaste åren att präglas av reformer eller blir den mer förvaltande?

Att bara förvalta är alltid detsamma som stagnation, svarar finansborgarrådet. Nordin exemplifierar reformivern med omdaningen av miljonprogramsområdena, den kommande stora utbyggnaden av dagis och grundskola och utvecklingen av medborgarinflytandet. Valfriheten ska vidgas genom ökade möjligheter för äldre att påverka äldreboendets konkreta innehåll. Till det som verkar innovativt och spännande hör att skolan ska inleda samarbete med universiteten.

Att inte bara luta sig tillbaka innebär också att hela tiden ompröva organisationen för att minska kostnaderna för administration och istället lägga skattepengarna på verksamheten.

I ”finanskrisbudgeten” för 2011 blir det inte några skattesänkningar, men hela Alliansen är inställd på att det ska ske året efter – under förutsättning att tillväxten håller i sig. Längre än så går det inte att pressa Nordin. Men visst. Han är på. De rödgröna däremot är alltid off.

Kommer Stockholm att bli mer borgerligt? frågar jag. Nordin poängterar att det inte är fel att äga sin bostad, att Stockholm måste satsa på företagen och på mer av valfrihet. Den andra sidan talar aldrig väl om ägande, konstaterar han.

I kölvattnet på korruptionsskandalerna i Göteborg har det varnats för att Sveriges andra stad inte är unik. Stockholm nästa? undrar jag. Sten Nordin svarar att det finns kontrollsystem och att transparens är ett nyckelord i förvaltningen. Sättet att styra är helt annorlunda. Den tidigare så hyllade Göteborgsandan byggde på en stark man, ett dominerande parti och informellt beslutsfattande.