När regeringen i september förra året gav klartecken för byggandet av Förbifart Stockholm samlades en liten skara för att markera sitt missnöje. Bland dem fanns såväl anhängare av organisationen Planka.nu som en och annan miljöpartist. Förbifarten är en ”highway to hell”, förkunnade en banderoll. ”Ett svek mot miljön”, berättade MP-företrädare.
Säkerligen är dessa kritiker lika förtörnade nu, när regeringen har gett slutgiltigt besked om att man satsar 28 miljarder på att i samarbete med regionen och trafikanterna (via trängselskatten) bygga förbifarten.
Att vara arg på förbifarten förutsätter att man är lyckligt ovetande om vilket tillstånd Stockholmstrafiken befinner sig.
I rusningstid rullar bilköerna på Essingeleden i ungefär sex kilometer i timmen. Snacka om highway to hell! Miljön är sannolikt inte road, men det är ingenting mot hur den kommer att må om 30 år, då Stockholm enligt beräkningar har växt med över en halv miljon invånare. Invånare som för övrigt är individer, inte lämlar med identisk resväg.
Ibland vill människor åka från punkt A till punkt B, snarare än från hållplats X till hållplats Y. Kanske har de mycket att bära. Kanske har de storhandlat, eller också ska de till sopstationen med alla sorterade persedlar. Kanske har de köpt ett stiligt skåp på loppis som de tänker ta hem och våldföra sig på genom illa genomförd vitlasering. Kanske har de dåligt hjärta.
Oavsett anledning så kommer de att göra sina val utifrån vad nuet kräver. Ja, till och med de som nyårslovade att leva mindre bilburet kommer att göra det. ”Bara idag, allt körde ihop sig, hinner inte annars...”
Och de kommer med än större lätthet än idag att proppa igen de vägar vi har – såvida vi inte bygger fler, förstås.
Allra bäst för stockholmsmiljön vore kanske om stockholmarna inte fanns, men så vitt bekant är det (ännu) inget parti som företräder några lösningar av så drastisk art. Alltså är vi tvungna att laga efter läge.
Det vet regeringen och det vet Socialdemokraterna. Kvar i anti-land är Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som båda har för avsikt att stoppa bygget. Igår blev det tydligt att MP dock helst slipper en livlig debatt om saken. Förklaringen är enkel – MP behöver sina stockholmsröster och vill inte förarga ens huvudstadens bilister just nu. Således slingrade sig MP:s oppositionsborgarråd Yvonne Ruwaida och påstod i DN igår att ”inget parti än så länge ställt något ultimatum om förbifarten”.
Nåja. I höstas lovade språkröret Maria Wetterstrand att stoppa projektet. Och själv skrev Ruwaida följande i DN häromåret:
”Om inte socialdemokraterna avvisar Förbifart Stockholm kan vi omöjligen bilda regering med dem efter valet 2010.” (15/12 2007)
Lite ultimativt låter det allt. Men ett klart besked från De rödgröna vore förstås bättre.
