Poeten Johan Jönsson kallar Stockholm för ”Moderatstaden”, lär jag mig i en artikel om rosor av Göran Greider. Är det ens relevant att etiketten kommer från en diktare? Själv brukar jag ibland prata om Sosse-Sverige, men gör då inte anspråk på något mer än att uttrycka min frustration över något som gått mig emot: dåligt picknickväder eller att MFF förlorat.
Moderatstaden. Det låter slarvigt. Även om man kontextualiserar tills man blir blå i ansikten är det svårt att försjunka i denna benämnings lyriska täthet.
Men vad begriper jag? Här finns förstås en poetisk tradition: realistisk arbetarlyrik med centrallyriska inslag och en och annan glipa genom vilken man anar ett metafysiskt bråddjup. Eller nåt sånt. Och har man andats den traditionen i decennier framträder meningar där vi andra inte berörs. Som när jag lyssnar på The Cough Song och tycker att Dylans hostattack på slutet är briljant.
Oavsett det poetiska värdet ansluter sig Jönsson till samma bedömning som partiernas valstrateger. Om sossarna ska vinna 2014 måste man locka Stockholmsväljarna, som nu gläds åt jobbskatteavdrag och ökad valfrihet. Då måste S antingen ansluta sig till den politiken (”gå åt höger”) eller övertyga väljarna att byta sådant de lärt sig tycka om mot högre skatter, fler regleringar och statligt administrerad solidaritet.
Analysen är en dagsvers. Den bortser från att storstäder typiskt är vänster. Jay Leno skämtar om att det bästa med LA är att staden ligger så nära USA, och syftar då på det vidsträckta landet mellan New York och Kalifornien – fly-over country – där människor vill att politiker lämnar dem ifred. Och det är inte ett amerikanskt fenomen. Attitydundersökningar visar samma sak överallt: storstäder är politiskt och kulturellt progressiva. Också i Sverige är det landsorten som ligger närmast högern när det gäller synen på livsstil, moral, utbildning, arbete och personligt ansvar.
Men så finns alltså den inte obetydliga invändningen att Stockholm röstar borgerligt och landsorten socialistiskt. Ett standardverk i ämnet, Thomas Franks What’s the Matter With Kansas?, frågar varför arbetare i Kansas röstar republikanskt. Svaret är att de sätter värderingar framför klasstillhörighet. I Sverige skulle man kunna skriva samma bok, fast tvärtom: Vad är det för fel på Norrbotten? Svar: De sätter klasstillhörighet framför värderingar.
Och så har det ju länge varit i hela Sverige. Det nya med Stockholm är inte att den blivit Moderatstaden utan att den blivit som Kansas. På Södermalm och Kungsholmen prioriterar man numera värderingar, om än motsatta dem i Kansas, och alliansen har vunnit två val just på anpassning till den progressiva storstadsbons värderingar. Det kan omöjligt vara en långsiktigt vinnande strategi för en allians som vill kalla sig borgerlig.
Vi står inför akt tre i dramat om Sosse-Sverige och Moderatstaden. Först vänsterns petrifiering. Sedan borgerlighetens pragmatism. Upplösningen kommer att handla om värderingar.
Någon som har några?
Roland Poirier Martinsson är författare och filosof. Han leder Timbro Medieinstitut. rolandpm@gmail.com
