Kvällen före valet i Iowa var den republikanske kandidaten Mike Huckabee gäst hos tv-komikern Jay Leno. Varför har han sådan medvind? Med tydlig adress till konkurrenten Mitt Romney, svarade Huckabee: ”Folk letar efter en presidentkandidat som påminner dem mer om killen de jobbar med än killen som gav dem sparken.”

Huckabee har inte bara varit sydstatsguvernör, han är också baptistpastor och vet hur en slipsten ska dras. Det blev jubel i Lenos studio, och det blev ännu större jubel i Iowa när det stod klart att småfolkskandidaten Huckabee tagit hem segern med 34 procent av rösterna. Storfräsaren Mitt Romney fick nöja sig med 25 procent, och det var ingen liten motgång för en väletablerad kandidat som jobbat stenhårt för att vinna. Så många frukostmöten i vindpinade småstäder, så lite att glädjas åt vid frukosten i går.

Det var ingen stor stund för etablissemanget i onsdags kväll. Bland demokraterna kom Hillary Clinton på en försmädlig tredje plats. Att vänstermannen John Edwards slog henne med tunnast möjliga marginal var lök på laxen; det riktigt skakande för Clinton var att Barack Obama vann så klart och tydligt.

Iowas demokrater fick gott om tillfällen att syna Clinton och bestämde sig till sist för att de inte gillade vad de såg. De ville ha någon ny, någon som inte förknippas med Washington, kongressen och Vita huset. I Clinton såg de mindre en del av lösningen på problemet än en del av problemet självt. En av Barack Obamas främsta meriter tycks i gengäld ha varit att hans meritlista inte har hunnit bli alltför lång; han är fortfarande mer möjlighet än han är fullbordat faktum.

Journalisten och bloggaren Andrew Sullivan talar om Huckabee och Obama som ”hoppets kandidater”. De kommer utifrån. De vill förena och försona. De företräder inga apparater. Det är förstås attraktiva egenskaper i ett USA där fler väljare än vanligt tycker att landet är på väg åt fel håll och där globaliseringen upplevs som hotfull av många. Det är ingen tillfällighet att Huckabee är den ende republikanska kandidat som inte är frihandlare. Att komma utifrån betyder inte med självklarhet att man alltid har rätt...

Iowas väljare sade: ”Vi ger dem som är outsiders chansen!” I början av nästa vecka kan mycket förändras igen.

I alla fall inom republikanerna. På tisdag är det primärval i New Hamsphire och hur mycket skjuts Mike Huckabee än har fått genom segern i Iowa lär han varken rå på Romney eller senator John McCain. I de senaste mätningarna i delstaten har McCain i snitt fått 31, Romney 29 och Huckabee 10 procent av väljarstödet.

I New Hampshire är Huckabees starkt socialkonservativa åsikter inte samma tillgång som i Iowa, och hans skattehöjningar i det förflutna är en black om foten. Ju mer han exponeras, desto tydligare kommer också de stora hålen i hans utrikes- och säkerhetspolitik att märkas. Nästa vecka kan det stora medietemat vara hur den mccainska kampanjen har återuppstått från de döda.

För Hillary Clinton står plötsligt väldigt mycket på spel. Hon har resurserna, kontakterna, maskineriet. Hon kunde ha avgjort i Iowa. Nu kommer hon att få tampas med Obama åtminstone en månad till - och den självklara slutsegern ter sig inte längre lika given.

Men även om hon tar hem det till slut, och trots att Huckabee knappast når ända fram, kommer ”hoppets kandidater” att prägla hela kampanjen - genom att de andra kandidaterna anpassar sig. Det blir mindre av hätskt Irakval i höst än vad många har gissat - och det blir mer av kamp om att mest trovärdigt ge kropp och själ åt 2008 års amerikanska dröm.