I måndags var det Stars & Stripes som gällde på flaggstången. Den vajade stolt hela dagen över Jungfruberget och Dalarö Ström och påminde landkrabbor och sjöfarare om vilken dag det var. Den 4 juli må vara inledningen på årets Almedagsvecka i Visby (jag åker inte dit), men för mig är den dagen för evigt förknippad med världens vackraste politiska poesi, Declaration of Independence:
”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty, and the pursuit of Happiness.”

Liv, frihet och sökandet efter lyckan - det sammanfattade de värden och dygder som lade grunden till den nya amerikanska nationen den 4 juli 1776. De stod i bjärt kontrast till den gamla världens (inklusive Sveriges) totalitära, stela klassamhällen. Den politiska poesin hade framtiden för sig.
100 år senare vajade den amerikanska flaggan över Socitetshuset på Dalarö. Den alerte unge DN-reportern August Strindberg beskrev händelsen under en reportageresa på 1870-talet. Kanske var det den 4 juli? Det var i alla fall inte oväntat att de framgångsrika borgare som besökte Socitetshuset hyllade friheten och sökandet efter lyckan.

De var de byggmästare, fabrikörer, grosshandlare och köpmän som personifierade den svenska industriella revolutionen. De var första generationen av en ny borgarklass, som skulle göra Sverige till en framgångsrik industrination. Många av dem blev mycket rika, ofta rikare än den gamla svenska adeln. De var våra första riktiga self-made men, uppkomlingar som med nya ideer och hårt arbete konkurrerade ut den gamla överklassen. I skärgården, och särskilt på Dalarö, kom många av dem att manifestera sitt sökande efter lyckan. Här byggde de sina lustslott, men inte på adelns vis, utan på sitt alldeles egna vis: de skapade den svenska grosshandlarvillan. Denna romantiska, pastellmålade byggstil med verandor och överdådiga snickerier kom att bli själva sinnebilden för det svenska sommarnöjet, en bild som lever än i dag bland de välvårdade gamla husen på Dalarö.
Kombinationen hårt arbete och njutning skapade en ny borgerlig livsstil. Att söka och skapa sin egen lycka blev under några gyllene årtionden också svenska dygder och svensk politisk poesi. De företag och den livsstil som skapades då lever vi fortfarande på.
Ett tyskt teveteam gick nyligen runt på Dalarö och sökte efter bakgrundsmiljöer till en romantisk såpa om två svenskor (!). Deras tittare älskar den svenska borgerliga, sinnliga livsstil, som grosshandlarvillorna symboliserar. Ingen frågade efter 2000-talets grosshandlare och deras villor.
Tyskarna har förmodligen aldrig hört talas om Alva Myrdal. På 30-talet lanserade hon ”inordningens dygd”, som skulle bli efterkrigstidens svenska modell. Staten och politiken skulle söka lyckan åt oss. Fast lyckan döptes om till trygghet, välfärd och tillväxt. Den politiska poesin förvandlades till social ingenjörskonst och nationalekonomi. Att själv söka efter lyckan blev ett högriskprojekt för
modiga.

I Almedalen talade miljöpartiet den 4 juli om att ”samhället” ska ”stödja” människors livschanser. Rätten till ett betalt friår är ett sådant stöd. Den 4 juli blev en vanlig dag på jobbet för den svenska politiska klassen.
Vem söker efter lyckan i Almedalen?