I helgen visas filmer på den internationella dokumentärfestivalen i Stockholm som anknyter till EU-parlamentets nya deklaration om det europeiska samvetet och diktaturen. En av dem är Sergiy Bukovskys The living . Den handlar om Holodomor , den stora svälten i Ukraina 1932-33 i vilken 7-10 miljoner människor mördades.
Inför den skandinaviska premiären träffar jag Kateryna Jusjtjenko, Ukrainas first lady , men också ordförande för stiftelsen Ukraina 3000 som är en av producenterna bakom filmen.
CA : Du är född i USA men dina föräldrar kom från Ukraina? Hur drabbades din familj?
KJU : Många i min släkt dog och min mor dukade nästan under.
CA : Det finns många berättelser om tystnaden i familjer som drabbades av Förintelsen. Var Holodomor ett tema hemma hos er?
KJU : Trots att mina föräldrar bara var barn hade de minnen och kände starkt att vi måste få veta vad som hade skett.
CA : Hur påverkade det dig?
KJU : Det är en del av min uppväxt. Min far berättade om folk som låg döda på gatorna, döda av svält. Jag drömde om det. Holodomor påverkade allt som min familj gjorde. Det var förbjudet att slänga mat.
CA : Ukraina 3000 verkar för att hedra offren för Holodomor och upplysa om vad som hände. Ukraina vill få svälten erkänd som folkmord. Varför är det viktigt?
KJU : Därför att det är ett faktum. Det var inte bara ett led i tvångskollektiviseringen av jordbruket, utan en del av försöken att knäcka den ukrainska nationen.
Hela regioner spärrades av och allt togs ifrån människorna. Inte bara utrustning och djur, utan till och med bestick. Man tog all mat. Barn som ertappades med att ha lite spannmål mördades. Alla som stod fria från regimens ideologi försvann.
CA : Apropå ideologi. I Sverige finns det historiker som menar att den kommunistiska ideologin inte är central för att förklara terrorn i Sovjetunionen. Vad anser du?
KJU : Jag vet att det finns många som menar att kommunismen är bra i princip, men att den inte har fungerat i praktiken i de stater där den har införts.
Det kan låta bra att tala om kollektivet, men kommunismen offrar individens rättigheter på bekostnad av kollektivet. Och om man gör det blir vad som helst möjligt.
CA : Ganska nyligen avfärdade president Medvedev folkmordet i Ukraina som en antirysk kampanj. Hur tolkar du det?
KJU : Jag tror att en stark och mogen regim inte är rädd att öppna upp historien.
CA : Är det ryska agerandet en del av en politisk agenda?
KJU : Jag hoppas att Ryssland inte vill återskapa stalinismen och sovjetsystemet – och jag tror det inte heller. Men öppenhet inför historien skulle visa att vi har ett nytt Ryssland.
CA : På er sajt läste jag att ”en nation som inte lär sig av sitt förflutna har inte någon framtid.”
KJU : Det viktigaste är att lära läxan. Om vi inte vet hur det kunde hända, kan det hända igen.
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Hägglund gillrar en fälla
- Bara en chans till så bättrar han sig säkert
- Sälj SAS innan flygbolag räknas till välfärdens kärna
- S-statsvetare, V-sociologer och FP-ekonomer
- Kapitulera inte för statsfeminismen
- Efter dödsbuden
- Tankar som räcker till fyra partier
- Svenska Finland, ett ljusbad för själen
- Viljestarka gröna mot kunniga blå
- Rätt svar är inte ”Jobben kommer” – inte i år heller



































