Brittisk politik har en speciell charm. De verbala holmgångarna i underhuset får våra riksdagsdebatter att framstå som avslagen lättöl. Och så alla dessa skandaler. Ständigt är det någon som är på smällen som inte borde bara vara det eller avslöjas med något annat som ger upphov till väldigt brittiska skämt.
Detaljerna i förra årets parlamentariska bidragsfuskskandal gav en lätt känsla av upprymd förskräckelse. Inför det kommande parlamentsvalet (kanske den 6 maj) råder det dock förskräckelse bara i Labourlägret – och möjligheten att vända uppförsbacken i opinionsmätningarna har inte precis förbättrats av de nya interiörer som nu blottläggs.
I ett stort (val-)tal uppmanade Gordon Brown väljarna att ta en ny titt på Labour, men det som syns är allra mest ett parti i krig med sig självt.
Röken har knappt lagt sig sedan ledande partiföreträdare i ett försök att rädda regeringsmakten i det kommande valet gjorde ett kuppförsök mot Brown.
Nu avslöjas att finansminister Alistair Darling fick vad han beskriver som ett helvete sedan han 2008 beskrivit den ekonomiska situationen i klarspråk. Brown förnekar att han skulle ha legat bakom den negativa kampanjen mot Darling, men det slirar betänkligt.
Gordon Brown har fört in person och karaktär i ”valkampanjen”, men rubrikerna går honom emot. Han har tidigare skyllts för att vara både tråkig och beslutsoförmögen – och nu framstår han dessutom som en riktig buse. En riktig Perssontyp.
Vi är som en enda stor familj. Så har Gordon Brown försökt få hejd på anklagelserna om att han beter sig om en skitstövel mot sina tjänstemän. Med tillägget att alla kan bli arga.
I försvaret av premiärministern har man också försökt att sätta bilden av att Brown bara är otålig att få saker och ting gjorda.
Mot detta står uppgifter från Nationella mobbarlinjen (dit man kan ringa för att prata av sig) om motsatsen, en rad anonyma vittnesmål och en synnerlig slingrig förklaring från Browns chefstjänsteman om att han inte har tagit upp mobbingen med premiärministern (bara uppmanat honom att vara mer flitig med att ge eloger när så är befogat).
Det är tungt för Gordon Brown. Om David Cameron tar över regeringsmakten efter valet blir det en seger för de nya Tories, men att den traditionella rävjakten kan komma att åter bli laglig visar att det finns några kritstreck kvar.
