Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder, lyder ett gammalt talesätt. Sommarens globala torka och ökade matpriser har visat att det finns dåliga väder, men dålig politik har gjort läget värre.

I går intervjuades Oxfams biodrivsmedelsexpert Marc-Olivier Hermann av Ekot. Han konstaterade att EU:s biobränslepolitik skapar en konstgjord efterfrågan, och därmed ett artificiellt högt pris, på flera viktiga grödor.

Sedan 2009 har EU ett planmål om att 10 procent av alla transporter ska gå på biodrivmedel senast år 2020. Ett svar på kraven på att ”göra någonting” i tider av klimatförändringar, kan man anta.

Den stora vinnaren är inte miljön utan, som Hermann tidigare uttryckt saken, ”[...] de europeiska bönder vars biobränsleindustri byggts upp direkt eller indirekt av EU-stöd och subventioner” (IPS 26/6). Förlorarna är de som redan lider. Oxfam har beräknat att en procents ökning av matpriserna motsvarar en ökning av antalet hungrande människor med 16 miljoner.

Den amerikanska etanolpolitiken är annan stor bov i dramat. 40 procent av de amerikanska majsskördarna beräknas gå till etanolproduktion. Detta får så allvarliga följder att generaldirektören för FN:s livsmedelsorgan FAO för några veckor sedan kände sig manad att skriva en debattartikel i Financial Times (9/8), där han uppmanade USA och andra länder att minska eller tillfälligt stoppa produktionsmålen för biodrivmedel.

Mycket tyder på att läget kommer att bli värre, enligt en rapport från institutet IEEP skriven på uppdrag av organisationen Action Aid. Den konstaterar att EU:s mål för förnybar energi kommer att trefaldiga användningen av biobränslen jämfört med 2008 års nivåer fram till år 2020, och merparten av bränslet kommer att tillverkas av livsmedelsgrödor. Hur mycket det kommer att öka matpriserna är oklart, men att de kommer att stiga råder inget tvivel om, slår rapporten fast.

Den svenska regeringen borde verka för att avskaffa och produktionsmål för spannmålsbaserade biodrivmedel inom EU. Satsa gärna på forskning för att få fram miljövänliga bränslen, men planera inte fram en bränsleproduktion som sker till priset av ökad hunger.