Efter valet 2006 påtalade Socialdemokraterna ofta och gärna att de hade lämnat ett så kallat dukat bord efter sig åt den segrande Alliansen. Inte minst från Näringsdepartementet hördes protester mot det påståendet, och då särskilt från infrastrukturminister Åsa Torstensson som förklarade att på infrastrukturområdet handlade det snarare om en gigantisk springnota av ofinansierade löften och planer – samt en infrastruktur i skriande behov av underhåll för miljarder. Även detta utan täckning, förstås. Hålen i vägarna matchades så att säga av hålen i budgeten.
Nu är löftesmaskinen igång igen. I en debattartikel i gårdagens DN radade De rödgröna upp sina satsningar – och visst lät de trevliga! Vore inte pengar en fråga funnes väl ingen som helst anledning att tveka en sekund om fler spår och kvickare tåg.
Men, nu handlar inte regerandet bara om att hitta på det mest attraktiva löftet och den mest lockande visionen. Det viktiga är att kunna genomföra sin politik på ett ansvarsfullt sätt. Det kan inte Mona Sahlin och hennes rödgröna kamrater.
– Det här är en ofärdig uppgörelse som riskerar att leda till att åtta av tio kronor är ofinansierade, påpekade finansminister Anders Borg vid en pressträff igår.
Och jodå. Som vanligt är det till stora delar lånade pengar som S+V+MP sätter sprätt på. Den saken kommenterade Mona Sahlin så här i Aftonbladet igår:
– Det har alltid använts lån till stora investeringar. Så länge man visar att man har långsiktig finansiering för räntor och amorteringar är det en bra princip.
Tycker hon ja! Budgetlagen är nog inte lika förtjust. Enligt den är reglerna nämligen glasklara.
Investeringar som har ett samhällsekonomiskt värde, men inte ger någon avkastning ska bekostas med anslag – inte med lån. (§22) Denna princip framhålls rentav särskilt i förhållande till stora infrastruktursatsningar. Förvisso har denna princip brutits förut, men att peka på gamla springnotor för att rättfärdiga nya är inte en imponerande argumentation.
Ege ntligen är det inga konstigheter. Bakom resonemangen i budgetlagen vilar samma klokskap som ligger bakom viljan att hindra obetänksamma konsumenter från att ta huvudlösa sms-lån. Ett dåligt och oansvarigt lån är dåligt och oansvarigt även om man använder det till den vackraste och mest vällovliga utgiften i mannaminne.
Att lura sig själv att man har ett budgetutrymme som inte finns är inte och kommer aldrig att bli sunda statsfinanser.
De rödgröna måste ha missuppfattat något. Jovisst, det är mycket prat om Greklands ekonomi nuförtiden. Men det betyder inte att den är i ropet och att vi trendkänsligt bör härma den.
