Som vilken glad lax som helst?

För mycket drickande, fel sällskap och otrevlig krog. Det är några av ingredienserna för en kaotisk och mardrömslik kväll som en viss Aleksi listar i Nordisk Alkohol- & narkotikatidskrift (vol 22/05).
Nu är det ingen nyhet att en alltför riklig alkoholkonsumtion i värsta fall kan förvandla en uppsluppen kväll till en social katastrof med förödande konsekvenser. Och helt uteslutet är det väl inte att det också ligger något i Aftonbladets avslöjande i går om att SSU-ordföranden Anna Sjödin hade festat motsvarande en hel arbetsdag innan hon, pojkvännen och väninnan sammanstrålade med ett annat SSU-gäng på det numera riksberyktade vattenhålet Crazy Horse.
Efter intermezzot med vakten, polisgripandet, natten i tillnyktringscell och en inledd förundersökning om våld mot tjänsteman, ångrar naturligtvis Anna Sjödin att hon satte sin fot på den där krogen. Kanske finns det annat som hon också borde ångra. Valet av medarbetare till exempel. För en fråga som hänger i luften är om Sjödin borde skaffa sig en ny
pressekreterare. En som inte pratar med krogvakter om att koppla in justitieministern när fyllebråk uppstår.

Allvarligt på ett annat plan är budskapet i vad Jabar Amin, statsvetare och chef för antidiskrimineringsbyrån i Umeå, skriver (Expressen 30/1). Amin "känner igen attityden...från hennes egen lokalavdelning i Umeå." Enligt Amin ska Anna Sjödins partikamrater ha bemött utlandsfödda personer som gått med i det socialdemokratiska partiet med uttalanden som "spola ner dem", "och vad vet dessa djävla invandrare om demokrati?".
"Spolar ner i toaletten", är för övrigt ett uttryck som Anna Sjödin själv använt nyligen. Fast då om vad Thomas Bodström gör med integritetsskyddet.
Lika lite som någon annan vet Amin hur det förhåller sig med Sjödins påstådda utfall mot vakten Babak Jemai. Men skulle den rättegång som lär följa visa att SSU-basen tvärtemot vad hon nu säger faktiskt uttalade "jävla invandrare ... det är sådana som du som vi inte vill ska stanna i det här landet", då är Sjödin både rökt och
stekt.
Själv kommer jag att tänka på Gärningsmannen är en kvinna (Bokförlaget DN, 2006). I boken konstateras på ett tankeväckande sätt att "när det gäller kvinnliga brottslingar beskrivs de även i media som offer, sjuka eller onda".
Nej, SSU-basen är ännu varken åtalad eller dömd för brott, jag vet. Men mediebilden av kända personer påverkas nästan alltid av vilket slags intryck föremålet för uppmärksamheten vill ge av sig själv. I Sjödins fall är det rätt uppenbart. SSU-ordföranden signalerade tydligt att det är hon som är offer när hon valde att möta söndagens medieuppbåd med osminkade hudrodnader och landstingets identitetsband runt handleden. Hon hade blivit misshandlad och här hade vi beviset!
Med tanke på Anna Sjödins rugbymuskulösa kropp var det också smart av henne att vägra sitta i samma tv-soffa som vakten. I stället fick den flera storlekar mindre Babak Jemai stå ensam vid ett kafébord och försöka göra trovärdigt hur Sjödin hoppat på honom bakifrån, slagit honom först två gånger i
bakhuvudet och sedan rakt i ansiktet.
Men ord står mot ord. Återstår för Anna Sjödins försvarsadvokat att göra klart att hans klient bara som vilken glad lax som helst festade loss på lokal, och utan anledning låstes in i fyllecell.