Som om varje dag är den tionde september

Uppgifterna att serbisk polis i god tid tipsat den svenska om männen bakom helikopterrånet förskräcker. Inte ens med förhandsinformation har Sverige alltså beredskap att förhindra att tungt beväpna-de kriminella flyger omkring i huvudstaden.

Den elfte september 2001, när fyra passagerarflygplan omvandlades till massförstörelsevapen, och tretusen människor miste livet, inleddes en ny säkerhetspolitisk epok. Den gamla hotbilden kompletterades med en ny, betydligt mer nyckfull. Över hela världen uppmärksammades bräckligheten i de säkerhetsarrangemang som ytterst byggts för annan ordning. Samordningen mellan samhällets olika delar sågs över för en effektivare krisberedskap. Förmågan att kontrollera luftrummet sattes förstås i fokus på ett annat sätt än tidigare, men debatten har inte uteslutande handlat om flygfarkoster.

Förrförra sommaren angjorde exempelvis den ståtliga amerikanska jagaren USS Cole Stockholms hamn. Den pryds av sjutton stjärnor. En för varje man ur besättningen som omkom då USS Cole, den 12 oktober 2000, rammades av en liten motorbåt, bemannad av självmordsbombare.

Om de gångna månaderna ses som mätare av den svenska krisberedskapen finns det anledning till viss oro.

Den 30 juli ”försvann” lastfartyget Arctic Sea ute på Östersjön, i vad som kan ha varit en hemlig operation för att stoppa vapensmuggling. Fartyget, som alltså kunde vara fyllt med missiler, hade kapats på svenskt territorialvatten sex dagar tidigare.

Från UD hördes då, i den allmänna förvirringen, viss irritation över att man inte fått ta del av polisens information i ärendet. En kapning på svenskt vatten var ett brott, och förundersökningssekretess sades hindra information till Carl Bildt. Låt vara att det gällde en potentiell säkerhetspolitisk kris i vårt närområde, regler är regler...

När det i fredags visade sig att två Jas Gripen kunde målfölja helikopterrånarnas färd blev det ingen insats, därför att det ansågs vara en polisiär fråga.

Man får onekligen intrycket av att det saknas raka rör mellan samhällets olika delar, och att det fortfarande finns att göra i krisberedskapsarbetet.

Bill Murrays tv-meteorolog vaknade om och om igen på Groundhog day, murmeldjursdagen, i Harold Ramis komedi Måndag hela veckan från 1993.

På samma sätt vaknar vi varje morgon den tionde september.