Som ett cirkussällskap från helvetet

Jag möts av misstänksamma blickar när jag går runt i området på lördageftermiddagen. Och jag förstår varenda en. Det är omöjligt att inte känna medlidande med invånarna i Salem och Rönninge. I åratal har de varje senhöst tvingats vara värdar för ett spektakel som ingen vill se. Samhället invaderas av tusentals fiender.

Nazisterna samlas klockan 16 på parkeringen bakom Rönninge pendeltågsstation. Deras ledare och organisatörer har påbjudit yttersta skötsamhet och ordning. Alkoholförbud, rökförbud och vårdad klädsel ska iakttagas. Tillställningen ska ju vara en minnesstund för ett mordoffer, bevars. Någon vacker syn blir det ändå inte. Kvällsmörkret förmår inte dölja att det tusental som vill marschera är det vanliga patrasket av fjuniga tonåringar, slashasar, trasraggare och skinnbulor i illa sittande kläder. Så mycket dåligt paketerat kött har inte setts sedan Uppdrag Granskning i onsdags.

Motdemonstranterna, i sin tur, ockuperar området redan från förmiddagen. Samlingen för de mest militanta hålls i Salems centrum vid lunch. Klockan halv tre, när det demonstrationståget marscherat en bra stund, brinner två signalraketer av. Det är startskottet för omgrupperingen. Halva demonstrationståget rusar iväg och splittrar upp sig i mindre kommandon, om fem till tio personer, som snabbt sprider ut sig över området. Under eftermiddagen rapporteras om anlagda bränder, och om brandmän som utsätts för stenkastning av motdemonstranterna. Så ser det ut när demonstrationsfriheten systematiskt missbrukas för att bedriva gatustrid.

Det är två antidemokratiska rörelser, som bägge påstår att de finns där för att skydda Sverige, men som i själva verket hånar våra grundläggande rättigheter och saknar all respekt för medborgarnas önskemål. Det konkreta resultatet: den ena lyckas försena den andra några timmar. Marschen startar strax efter 18.

Den enorma poliskommenderingen utgör vittnesmål över hur hårt vi ändå arbetar för att galningarna inte ska lyckas. På perrongen möts man av uniformer. I varje korsning står en piketbuss. Hästar stampar otåligt. Ovan surrar en helikopter med sökarljus. På samlingsplatserna står de i drivor, beredda på kravaller. Och runt om i landet har bussar stannats och tillresande visiterats och kontrollerats.

Man lider med invånarna i Salem och Rönninge. De har påtvingats en slags inverterad Hultsfredsfestival. Fanatiker från hela Norden reser dit, men det skapas inget mervärde. Besökarna köper inte ens folköl och snus hos den lokala handlaren. Det är bara en gigantisk freakshow, ett cirkussällskap från helvetet, som våldgästar samhället en gång om året.

En representant från kommunen gör ideliga uttalanden i telefon. Brandincidenterna visar att säkerheten inte kan garanteras, menar han.

Han har all rätt att vara orolig. Det var invånarna i Salem och Rönninge som i går betalade priset för våra okränkbara demokratiska rättigheter.