Migrationsminister Tobias Billström kommer inte att rucka på lagen om arbetskraftsinvandring. Det klargjorde han efter gårdagens möte med arbetsmarknadens parter. Det gör Billström rätt i.

LO:s klagomål, där man lyfter fram faror för ”rovdrift på utländsk arbetskraft”, ska tas på allvar i så måtto att regeringen ska driva på så att lagarna följs. Men klagomålen måste också sättas in i ett historiskt sammanhang.

Historikern Zeki Yalcin disputerade i höstas, vid Örebro Universitet, på avhandlingen Facklig gränspolitik: Landsorganisationens invandrings- och invandrarpolitik 1946–2009.

Den ger perspektiv på Wanja Lundby-Wedins uppmaning att ”minska riskerna för exploatering”.LO har nämligen under det gångna halvseklet använt snart sagt varje argument som gått att uppbåda för att förhindra det förmodade hotet från invandringen: risken att förlora makt.

Argumenten har följt tidsandan. Utomnordiska arbetare har varit ”mindre önskvärda” på den tiden det var gångbart. Man har oroat sig för att arbetskraftsinvandring skulle inverka menligt på ”strukturrationalisering och ekonomisk tillväxt”. Det har hetat att arbetskraftsinvandring riskerar att tränga ut ”kvinnorna, ungdomarna, den äldre arbetskraften och de handikappade”. man har lyft fram sociala slitningar, ökad risk för vilda strejker, bristande integration, etcetera.

Åtminstone förr betraktade LO även flyktinginvandringen som ett hot mot makten över arbetsmarknaden. Således finner Yalcin protokoll där LO nöjt konstaterar att ”strömmen av chilenare är hejdad” eller där man oroar sig för ”semestrande iranier” efter den islamiska revolutionen i Iran.

Någon medkänsla för en internationell arbetarrörelse är svår att se. Dagen efter att den polska fria fackföreningen Solidaritet förbjöds 1981 antecknade LO:s invandrarråd: ”En kraftig ökning av invandringen från Polen kan befaras. Några 1000 polacker som idag finns i Sverige kommer att utnyttja utvecklingen i Polen för att stanna kvar här.”

Zeki Yalcin påvisar ett mönster, och det stavas egenintresse. Inte Sveriges, inte invandrarens och inte medlemmens, men organisationens intresse. Inget talar för att LO gör annorlunda nu.

Självklart ska invandringen vara reglerad och kontrollerad. Men när man tar debatten med LO ska man veta dess utgångspunkt.