Att fråga efter goda nyheter från Ryssland är lite som att undra över regnmängden i Sahara. Men nu har det i alla fall hänt: Duman har ratificerat paragraf 14 i Europakonventionen och därmed underlättas Europadomstolens arbete (en stor del av målen gäller Ryssland).
Premiärminister Putin har bjudit in den polske premiärministern Tusk för att gemensamt högtidlighålla minnet av den sovjetiska massakern på 22000 polska officerare i Katyn 1940.
Tankesmedjan Insor, som står president Medvedev nära, har kommit med ett närmast oppositionellt program för modernisering av Ryssland med demokrati, rättsstat och marknadsekonomi som nyckelord.
Ryssland är på fel väg var också budskapet när 10000 människor protesterade i enklaven Kaliningrad. Som en av protestledarna uttryckte sig:
”Vi kan se att man på andra sidan gränsen i Polen har genomfört reformer. Där finns det demokrati, det är billigare att leva och folk tjänar bättre. Varför ska vi ha det sämre?”
Kanske är politiken på väg tillbaka i Ryssland? Töväder? Eller är det bara ett spel på högsta nivå, som illustreras av den animerade film med Medvedev och Putin som visades i den statliga televisionens program Mult Litjnost på nyårsafton? Det var mer av kult än satir även om programtiteln alluderar på sovjettidens kult litjnost (personkult).
Det är betydligt fränare tag när tv-serien Samsonadzes – den georgiska motsvarigheten till familjen Simpson – tar sig an Putin och Medvedev. Men de två tycker säkert att det är roligare när Mult Litjnost visar hur Georgiens president Saakashvilii tuggar i sig sin slips.
Efter presidentvalet i Ukraina i morgon får det statliga satirprogrammet en efterträdare till Viktor Jusjtjenko, som man i enlighet med den ryska politiken har gjort narr av. I den andra och avgörande omgången står striden mellan Julia Timosjenko och Viktor Janukovitj. Hur det går är osäkert. Janukovitj vann den första omgången men det är inte någon garanti för seger i den andra.
Soffan lär bli den stora vinnaren. Personliga maktstrider har gått före reformer och orange är inte längre modefärg inom politiken utan jämngrått. Mindre Europa och mer Ryssland är trenden, men varken Timosjenko eller Janukovitj lär vilja gå i ledband. Snarare kan det bli mer av den sorts nyttomaximerande balansgångspolitik som Vitryssland ägnar sig åt.
Oberoende av vem valet faller på finns det risk för att resultatet blir fler förlorade år. Det gör det än viktigare att EU verkligen satsar på att utveckla partnerskapet med Ukraina – inte minst för att säkerställa att den öppenhet som varit det riktigt stora framsteget inte drabbas av en backlash. I väntan på nästa presidentval…
