I sitt linjetal på partikongressen definierade den nyvalde ordföranden Håkan Juholt socialdemokratin via en avsiktlig särstavning: ”social demokrati”. Och det fanns ingen hejd på vad ”social demokrati” kunde vara: Ett löfte om att alla ska få del av det goda, att kunna hämta sina barn före utsatt tid på dagis, att ha någon som går en promenad med en på ålderns höst, skolor av hög kvalitet, ett ordnat samhälle, allas rätt till egen försörjning, en god pension, tåg som gick i tid och så vidare.
En definition som säger så mycket, säger samtidigt ingenting. Sålunda kan ”social demokrati” i Juholts olika exempel bytas ut till i stort vilket annat begrepp som helst som man själv gillar. Ståndpunkten blir då lika uttrycksfull som ett uttalande som brukar tillskrivas förre centerledaren Gunnar Hedlund: ”Centern är för allt som är bra och mot allt som är dåligt.”
Därmed blir Juholts särskrivna två ord ”social demokrati” meningslösa som kommunikation om politikens innebörd.
Dessutom får adjektivet ”social” funktionen att tömma de substantiv som det bestämmer på deras betydelse. ”Social demokrati” blir någonting finare och bättre än demokrati ensamt, fast all demokrati till sin karaktär måste vara social, alltså samhällelig.
Med Friedrich Hayeks beteckning blir ”social” vad amerikaner kallar för ett ”vesselord” (weasel word), efter påståendet att en vessla kan suga ur ett ägg utan att lämna några spår: ”Jag kan suga melankoli ur en sång, liksom vesslan suger ägg”, så som tankebilden förekommer redan hos Shakespeare (Som ni behagar).
Vesselord används ibland för att skapa ett intryck av att man har förbundit sig till något konkret, medan i själva verket löftena endast består av vagheter och tvetydigheter, som när annonsörer lovar ”upp till 50 procents rabatt på utvalda varor”. Ordagrant betyder frasen att ingen rabatt är på mer än 50 procent, och att säljaren inte behöver rabattera några varor alls utom två och ändå inte begå löftesbrott.
Politiska vesselord används för att dra grundbetydelsen ur ett begrepp som man är tvungen att använda, men som man vill tömma på innehåll som strider mot ens ideologiska utgångspunkt.
Begreppet ”social demokrati” kan därmed liknas begreppet ”folkdemokrati”. Den som sätter prefixet ”social” eller ”folk” framför demokrati, har uppenbarligen andra ideal än de som inryms i den etablerade användningen av demokrati, men vill dölja detta och ge begreppet en annan innebörd genom ett förment positivt laddat prefix.
I Juholts särskrivning fungerar adjektivet ”social” därtill som en signal om extra mycket godhet. Den som är för demokrati är god, men den som är för social demokrati är godare. På samma sätt är den, som är för rättvisa är god, men den som är för social rättvisa ännu godare.
Detta är politisk retorik som självförhärligande och som skrymteri, för att ta till 1917 års bibelöversättning: ”Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.” (Matt: 23:28)
Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com
