Är nystartzoner verkligen rätt ”medusin”? Den statliga utredningen om just sådana antyder det. Igår presenterade utredarna sina förslag för Finansdepartementet.

Idén är att skapa organisk tillväxt på ett ”konstlat” sätt och genom lägre skatter och avgifter locka företag till områden med hög arbetslöshet och fattigdom. Utredningen föreslår bland annat en minskning av socialavgifterna till 10,21 procent. Det maximala avdraget skulle uppgå till cirka 70000 kronor per anställd och år.

Ett intressant politiskt initiativ känns igen när dess motståndare tvingas att inta ovana positioner. S säger sig oroas över snedvridning av konkurrensen, och bortslösande av tid och skattepengar på onödiga utredningar (DN 2/8). V betonar det omoraliska i att peka ut vissa grupper av människor som om vore de problemet. Sverigedemokraterna säger att det finns bättre sätt att hjälpa invandrare.

En mer rigorös analys av förslaget låter sig säkerligen göras. Men att vi idag har två Sverige, där ena är hela världens ekonomiska Pippi Långstrump och det andra snarare liknar Nils Karlsson Pyssling, är ett faktum.
Möjligen kan nystartzoner vara ett sätt att stegvis införa reformer som hela landet skulle må bra av. Det som fungerar för nystart på en plats gör det sannolikt på en annan också. Håll bara Tillväxtverket borta från dem.