Storstockholms företagsvänligaste riksdagskandidat är Solnamoderaten Mattias Råvik. I alla fall om man får tro Företagarna, som har gjort en stor enkätundersökning bland alla som ställer upp i riksdagsvalet för något av de sju etablerade partierna.

Civilingenjören Råvik, med 29 år på nacken, får 150 poäng av 150 möjliga hos Företagarna, och det är han ensam om i Stockholms två valkretsar. Men segermarginalen är liten. Sju kandidater hamnar på delad andraplats med 145 poäng.

Tre av dem är folkpartister i länet: Helena Bergholtz, Lennart Rohdin och Bijan Fahimi. Två företräder centerpartiet: CUF-ordföranden Fredrick Federley (staden) och Johan Magnusson (länet). En är moderat: sjuksköterskan Margareta Cederfelt från Hägersten, som ställer upp i Stockholms stad, och en är företagare från Nynäshamn och heter Sara Frykman (kd).

Hur är det på andra håll? Det är bara att gå till Företagarnas webbplats och titta efter. Alla valkretsar i landet finns med.

Topplistor är oemotståndliga, men egentligen ska man väl
inte dra alltför stora växlar på den exakta placeringen eller fem poäng hit eller dit. Att vara företagsvänlig betyder i det här sammanhanget att man tycker och prioriterar precis som Företagarnas medlemmar, och man kan förstås vara en besjälad och kunnig vingårdsarbetare för entreprenörskap även om man har lite annorlunda åsikter om vilka reformer som är viktigast. Företagaren och skribenten Maria Borelius (m) i Stockholms län får till exempel 130 poäng, och hon har gjort större insatser i företagsamhetsdebatten än de flesta.

Men tar man undersökningen på lagom allvar är den ytterst matnyttig.

Företagarna har genomfört den därför att organisationen, i motsats till många andra, tar personvalet på allvar. Lusläser man materialet får man en helhetsbild av partiernas hållning till företagande, som kan påverka hela ens partival. Men även om man redan har fastnat för ett visst parti kan Företagarnas guide ge uppslag till vilken kandidat man ska kryssa.

Skillnaderna på partinivå visar sig vara väldigt stora. Ganska få socialdemokrater och vänsterpartister har över huvud taget orkat svara. Om det beror på ovilja mot personvalet, Företagarna som organisation eller företagsamhet i största allmänhet är inte gott att veta, men det ger inte precis något engagerat intryck. Bland de få som ändå har svarat blir poängen låg. Maxpoängen ligger lite högre.

Även mp ligger långt efter Alliansen. De borgerliga partiernas kandidater har svarat i större utsträckning och framför allt får de mycket högre poäng. Däremot är skillnaderna mellan allianspartierna inte stora, och det är ingen tillfällighet att det finns folk från alla fyra borgerliga partier bland de åtta främsta kandidaterna i Stockholm. Företagandets värde för utveckling, välfärd och jobb har blivit en allmänborgerlig kärninsikt. Vill man skapa ett bättre företagsklimat? Det är en av de tydligaste vattendelarna mellan blocken i årets riksdagsval.
Socialdemokraterna vill gärna marknadsföra sig som småföretagsvänliga, men ideologin står i vägen och
partiets kandidater har inget engagemang i frågan. Ett pressmeddelande från näringsminister Thomas Östros i fredags känns lika typiskt som trist: ”Socialdemokraterna vill öka anslagen till småföretagande.”

Men det är inte anslag som småföretagarna vill ha. I den undersökning bland 3 400 medlemsföretagare, som ligger till grund för Företagarnas kandidatguide, är det helt andra saker som prioriteras: lägre arbetsgivaravgifter, förnyad arbetsrätt, avskaffad medfinansiering i sjukförsäkringen, förbättrad beskattning av fåmansföretagare - och en allmän sänkning av skattetrycket. Det handlar om ökad frihet att sköta sin verksamhet och förfoga över resurserna man får ihop, inte om att man ska dras ännu längre in i det allmännas stöd- och bidragssystem. Ökad frihet är vägen till fler företag.

Nu varnar ministrarna för arbetskraftsbrist, och tyvärr kan man väl inte utesluta att regeringen har skött arbetsmarknaden, utbildningen och Ams så häpnadsväckande illa att det kan bli svårt att hitta folk trots att mer än en miljon vuxna svenskar står utan arbete. Men den mycket mer grundläggande bristen i svensk ekonomi förblir ändå bristen på jobb. Som är bristen på arbetsgivare som vill anställa. Som är bristen på företagare. För var ska jobb skapas om inte i nya och växande privata företag?

Kampen mot arbetslösheten och kampen för företagandets frihet är de bägge sidorna av samma mynt.