I fredags presenterade Socialdemokraterna sitt första kriminalpolitiska program på 18 år. Att partiet i denna fråga tycker lite – eller inte alls – är en gammal tradition. S har aldrig haft en framskjuten position i frågan. Fram till 1970-talets slut dominerades kriminalpolitiken av opolitiska experter. Därefter har Moderaterna varit tongivande i debatten, och även Nya moderaterna har – än så länge – störst förtroende hos väljarna när det gäller brott och straff.
Socialdemokraterna tycks nu försöka ta initiativet. I rapportens titel återanvänds Tony Blairs slogan “tough on crime, tough on the causes of crime”. Men de svenska Socialdemokraterna har knappast anammat den left realism som brittiska Labour stod för – och vann val på.
Personer som begår brott beskrivs som offer för omständigheter. Kriminalpolitik kallas för välfärdspolitik. Inte heller kan de mirakulösa fritidsgårdarna låta bli att nämnas. Och när det kommer till påföljder är vård och behandling nyckelorden.
Straff, avskräckning och brottsoffrets upprättelse framställs som mindre viktigt.
Samtidigt jobbar en arbetsgrupp inom Moderaterna med ett motsvarande program. Förhoppningsvis leder det till ett tydligt alternativ för väljarna 2014: Socialdemokraterna står för omsorgen om brottslingarna, Moderaterna bör stå för brottsoffrets behov.