Skrota resten av kommunismen också

När Kinas president Hu Jintao, tillika general-sekreterare i kommunistpartiet, idag besöker Sverige ska vi berömma de framstegen. Kina har gjort en remarkabel resa.

De senaste trettio åren, alltså sedan reformpolitiken inleddes år 1978, har Kinas ekonomi växt med omkring nio procent per år. Landet är nu en av världens största handelsekonomier, och beräknas stå för en fjärdedel av världens samlade tillväxt.

Denna ekonomiska utveckling får naturligtvis stora konsekvenser för hur livet ter sig för den vanlige kinesen. 1981 levde nästan hälften av Kinas befolkning på mindre än en dollar per dag. År 2002 gjorde under sju procent det. Visst är fattigdomen fortfarande enorm – i dag lever halva Kina på mindre än två dollar om dagen – men att marknadsreformerna har lett landet i rätt riktning går inte att bestrida.

För Sverige är Kina en oerhört betydelsefull handelspartner, sedan 2003 den tyngst vägande i Asien. Vi exporterar för nästan 20 miljarder per år, och importerar för mellan 20 och 30 miljarder. Det är viktigt att den handeln fortsätter att växa. Affärsrelationerna i sig hjälper Kina att vandra i rätt riktning, samtidigt som de naturligtvis genererar välkomna vinster på bägge sidor. Det ökande välståndet ger inte bara bättre hälsa och utbildning – det stärker kinesernas kraft att arbeta för demokratisering och förbättrar, till exempel, deras möjlighet till facklig organisering. Trots alla uppen-bara positiva resultat medför dock tillväxten problem. Kina slukar naturresurser på ett sätt som inte med bästa vilja i världen kan kallas hållbart.

Kina hamnar sällan långt från botten när man rankar länder efter miljömässigt hållbar utveckling. Jakten på råvaror gör att vi ser Kina engagera sig i regioner som Mellanöstern och Afrika på ett sätt som ofta står i direkt motsättning till västvärldens demokratiseringssträvan.

Men det är naturligtvis på området mänskliga fri- och rättigheter som Kina är mest problematiskt. Mycket av kommunismen har skrotats, men inte allt. Reformerna på det ekonomiska området har inte följts av ökad politisk frihet.

Det betyder inte bara att journalister, religiösa ledare, oppositionella och dissidenter forfarande fängslas i bekymrande omfattning och att enpartisystemet fortfarande är sorgligt intakt.

Ingenstans på jorden tillämpas dödsstraffet så ymnigt som i Kina. Även när man går efter de öppet tillgängliga uppgifterna visar det sig att Kina står för den absoluta merparten av avrättningarna på jorden.

Dessvärre torde de verkliga talen vara mång- dubbelt högre.

Kinas regering har som mål att fyrfaldiga BNP mellan år 2000 och 2020. Det är naturligtvis gott. Men ekonomiska framgångar är inte nog för att befria en miljard människor från diktaturens förtryck. Det krävs frihetsreformer även på det politiska området.

När Kinas president idag besöker Sverige och Fredrik Reinfeldt finns ett utmärkt tillfälle att påminna om det.

SvD