I förra veckan slog kammarrätten i Göteborg fast att fyra barn, 6, 9, 11 och 14, år gamla, ska få hemskolas av sina föräldrar. Familjen tillhör den judisk-ortodoxa Chabadrörelsen, och kammarrätten skriver att barnen sticker ut så mycket att de riskerar att bli mobbade om de går i skolan.

Lotta Edholm, folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm, skriver i en kommentar att ”Gissningsvis handlar detta fall om föräldrar som till varje pris vill hålla sina barn borta från det öppna samhället och som inte under några omständigheter kommer vara positiva till en skolgång i en skola med barn som inte tillhör samma religiösa grupp.”

Så kan man ju gissa.

Expressens ledarsida 27/10 skriver Sakine Madon att den nya skollagen ”tydliggör att religion eller filosofisk övertygelse inte är skäl nog att hålla barn från skolan. En lagskärpning, som nu kammarrätten i Göteborg alltså struntar i.”

Det låter allvarligt med en domstol som struntar i gällande lag. Men så är det inte heller sant.

Enligt skollagen får barn hemskolas om det föreligger ”synnerliga skäl”, utöver föräldrarnas religiösa eller filosofiska övertygelse. Kammarrätten i Göteborg har gjort en samlad bedömning av barnens fall, och bland annat tagit hänsyn till risken för mobbning. ”Rimligheten i att låta dem utsättas för rädsla och risker” kan ifrågasättas, enligt domstolen.

Det är synd att beslutet överhuvudtaget måste grundas på rädsla och risker, snarare än föräldrarnas vilja och förmåga att ge barnen en bra utbildning. Det har gjorts omfattande forskning kring hemskolning i USA, och erfarenheten därifrån visar att detta knappast är en rörelse för föräldrar som vill låsa in sina barn i källaren; hemundervisade elever är mer aktiva i föreningsliv än andra barn, och de får högre resultat än genomsnittet i offentliga skolor. Även barn med lågutbildade föräldrar som hemskolas klarar sig bättre än motsvarande grupp som går i skolan (Rudner 1998, och Belfield och Levin 2005). Endast en tredjedel av föräldrar som hemskolar sina barn anger religion som anledning. Bland annat finns det en vänsterrörelse, ”unschoolers”, som förespråkar en fri pedagogik med utgångspunkt i barnens nyfikenhet. (Om detta skrev Mattias Svensson ett längre reportage i Neo i juli 2011.)

Lotta Edholm skriver: ”Eller ska vi godkänna att vissa elever, ofta flickor, ska hållas hemma från skolan för att deras föräldrar inte vill att de kommer i kontakt med samhället? För att de klär sig på ett sätt som avviker från normen? Grupptillhörighet manifesteras i en kvinnas klädsel världen över, en följd av de sexistiska värden som ofta härskar. Att denna klädsel ska anses vara ett skäl att hålla barnen hemma från skolan cementerar flickornas utsatthet och legitimerar deras föräldrars åtskillnad av könen.”

I just den aktuella gruppen är det nog pojkar, med svarta hattar, ibland tinningslockar, som drar det kortaste strået i fråga om avvikande klädsel. Ortodoxa judiska flickor brukar ha långärmade klänningar och heltäckande strumpbyxor. Det kanske en liberal kan leva med.