Sänkt skatt är möjlig. Det känns nästan provocerade att det ens ska behöva påpekas i ett land som enligt färska siffror från OECD än en gång visar sig ha världens högsta skattetryck. Men dessvärre finns det ett stort behov av Timbros lilla nytryckta debattbok med just den titeln. För även om en av de tre författarna, Johnny Munkhammar, säger sig ha svårt att se den politiker som skulle välja att inte sänka skatten om han såg ett ekonomiskt utrymme för det, verkar skattesänkarna vara betydligt färre i Sverige än annorstädes.
Någon som visat sig villig att tala om skattesänkningar är finansminister Anders Borg. Men han gör det på ett annat sätt är vad som är brukligt från moderat håll.
Nu handlar det inte i första hand om reformer för att öka människors frihet eller om det omoraliska i att tre av fem intjänade kronor betalas i skatt. Skattesänkningarna är i första hand ett instrument för att minska arbetslösheten.
Det ska löna sig bättre att arbeta än att gå
på bidrag. Alliansen har omfamnat arbetslinjen och har därmed ett tydligt fokus i skattesänkarfrågan, ja, i hela den ekonomiska politiken. Gott så.

Kärnan i den finanspolitik som alliansen har gått till val på kommer, trots att man haft kort tid på sig efter valet att utarbeta budgeten, att finnas med i den budgetproposition som presenteras i morgon. Det har Borg lovat. Det innebär att tyngdpunkten kommer att ligga på en inkomstskattesänkning genom ett så kallat jobbavdrag. Detta ska finansieras bland annat genom sänkt arbetslöshetsersättning, vilket förstås dessutom ytterligare tydliggör arbetslinjen.
Betoningen på arbetslinjen har också varit en av utgångspunkterna när man i Sänkt skatt är möjlig ger den borgerliga alliansen några fler förslag på hur skatten kan sänkas. (För övrigt presenterar författarna även ett rött paket med inspiration till de socialdemokrater som skulle vilja sänka skatten utan att skära i välfärdstjänster eller socialförsäkringar.)

Ett intressant förslag som Timbroskriften lyfter fram, är att införa ett tak på hur stor del av tillväxten som får användas till ökade offentliga utgifter.
Genom att, exempelvis, högst en fjärdedel av tillväxten tillåts gå till höjda skatter, skulle, om man så vill, de offentliga intäkterna kunna öka, samtidigt som det totala skattetrycket successivt minskar. Faktum är att tillväxten på senare år har inneburit att skattetrycket har minskat procentuellt sett. Med en socialdemokratisk finansminister.
Kanske är en långsiktig uppgörelse över blockgränsen - likt de statsminister Reinfeldt har öppnat för i en rad andra viktiga frågor - om ett skattetak inte helt otänkbar på sikt. I så fall kan Sverige slippa vinna tävlingen ”Världens högsta skatter” varje gång.