Vad lägger du egentligen pengarna på? frågade bankiren i Ecco-skor strängt. Jag skämdes och stack pumpsen under stolen.

Men det är en fråga som banker brukar ställa och Swedbank gör det med besked i en ny rapport Vart tar våra skattepengar vägen? Efter läsning av rapporten förstår jag att svaret till Ecco-bankiren borde ha varit: Mestadels skatt, faktiskt!

Poängen i rapporten, skriven av Maria Ahrengarts vid Institutet för privatekonomi, är att finansieringen av framtida välfärd mycket snart kommer att vara en nutida fråga. Den politiska skiljelinjen kommer att gå mellan dem som förespråkar höjt skattetryck och dem som i stället vill komplettera med avgifter och försäkringar.

Oavsett vilken form vi förespråkar är det avgörande att det finns insikt om vart pengarna går och var de kommer ifrån, menar Ahrengart. Rapporten berör dock inte näringslivet, som är den största skattebetalaren.

Hushållens enskilt största utgiftspost är skatterna. ”Skatten som syns i lönekuvertet är en sak, men räknas även skatten på konsumtion och arbetsgivaravgiften in, blir skatten tre gånger så hög”, säger Maria Ahrengart.

Vi är hårt beskattade och det finns en smärtgräns för hur hårt staten kan beskatta innan vi arbetar mindre och sänker ambitionerna.

En händelse som ser ut som en tanke är att S gav sin marginalskattekommentar samma dag som bankrapporten släpptes.

Hittills har S bitit i det sura äpplet och accepterat jobbskatteavdragen på 70 miljarder kronor. Men S skattepolitiska talesperson Fredrik Olovsson gav igår (DI) uttryck för att S fortfarande gärna tar till skattehöjningar när det kniper. Och partiets så kallade utfasning av jobbskatteavdraget är början på en klassisk marginalskattehöjning.

Olovsson kan inte se någon gräns för hur hög marginalskatten kan vara: ”Någon sådan gräns finns väl, men jag har inte satt upp någon teoretisk gräns. Det får man naturligtvis fundera på från fall till fall.”

När en skattepolitiker uttrycker sig så bör varje hushållsekonom dra öronen åt sig. För den senare är skattehöjningar en kostnad, för Olovsson är det istället skattesänkningar som kostar.