En hel del av oss skulle vilja åka till Caymanöarna, för att slippa stressen och det dåliga vädret. Det har vi gemensamt med det internationella kapitalet, som också gillar de soliga orterna, nästan lika mycket som de schweiziska alperna. Skillnaden är att kapitalet kan resa relativt obemärkt. Ingen ångest över viktgränsen för resväskorna, ingen flygskräck, inget Ryanair. Så var det förut i varje fall. Kapitalets resor till skatteparadisen har blivit alltmer uppmärksammade genom åren, och passet allt noggrannare kontrollerat.

Den kanske hittills mest omfattande granskning av skatteflykt från utvecklingsländerna släpptes i dagarna av brittiska skatteforskningsinstitutet Tax Justice Network (TJN). Undersökningen visar att cirka 140,9 biljoner kronor hade slussats via utvecklingsländernas lagluckor sedan 1970-talet. Enligt The Guardian motsvarar denna hisnande summa USA:s och Japans sammanlagda bruttonationalprodukt.

Pengarna slussas till destinationer såsom Schweiz och Caymanöarna, ofta med hjälp av internationella banker.

Det är skillnad på skatteflykt och utflöde av kapital till lågskatteländer. Alltför ofta nämns dessa två företeelser i samma andetag som vore de värda samma moraliska fördömande. Det förra är ett lagbrott: man försöker dölja att kapitalet någonsin funnits, någon beskattning har aldrig kommit på tal.

Att kunna flytta kapital till utlandet under lagliga former är både förståeligt och önskvärt, precis som det är förståeligt att stater och kommuner finansierar sin verksamhet genom att låna från fonder som är registrerade i skatteparadis.

Skatteflykt är ett globalt problem. Även om flertalet länder i någon mån är drabbade, är en viss typ av land mer drabbad än andra. Stora resursrikedomar i kombination med hög nivå av korruption, nepotism och opålitliga institutioner utgör ett utsökt recept för kapitalflykt. Nästan 5,4 biljoner kronor har flytt Ryssland sedan 1991. Saudiarabien har blivit av med 2,1 biljoner kronor sedan mitten av 1970-talet, Nigeria med nästan lika mycket.

Laglig kapitalflykt motverkas bäst genom låg kapitalskatt. Detta visades med överväldigande tydlighet i samband med alliansregeringen borttagande av förmögenhetsskatten. Att införa allt fler och allt mer drakoniska regler blir sällan effektivt.

I västländerna har kampen mot skatteflykt skördat framgångar, inte minst i Sverige. Ett exempel är svenska regeringens avtal från 2010 med staten Luxemburg om ökat utbyte av tidigare sekretessbelagd information. Sådana avtal, i kombination med enskilda granskningar som exempelvis Skatteverket har gjort, har återbördat åtskilliga miljarder kronor till Sverige. Idag är det svårare än någonsin att flytta pengar utomlands för att undvika beskattning.

Fler och fler utvecklingsländer inser att effektiva skatteregler i själva verket gör mer för ekonomin än biståndet från västvärlden. Allt fler förstår att kapitalflykt till skatteparadis inte kan botas med ett skattehelvete hemma. När livet hemma är uthärdligt, finns det ingen anledning att flytta utomlands.