KOMMENTAR | Michael Moore
För att vara kommersialismens självutnämnde baneman behärskar Michael Moore dess konster väl. När produktionen av hans film Fahrenheit 911 inleddes, förklarade Disney att Moore fick hitta en annan distributör. Med bara ett par veckor kvar till premiären basunerade Moore plötsligt ut denna gamla nyhet som om det rörde sig om censur från klar himmel. Medierna utropade att ”Disney stoppar Bush-kritisk film”. På så vis fick Moore maximal uppmärksamhet inför premiären i Cannes i går.
Detta fria förhållande till sanningen präglar också innehållet i Moores filmer. I debuten Roger & Me manipulerade han kronologin så att det skulle se ut som om händelser som ägt rum många år tidigare var en reaktion på General Motors massuppsägningar 1986. Den Oscarsbelönade Bowling for Columbine vimlade av förvanskningar och avgörande scener fejkades. Moore gjorde gällande att USA hade stött talibanerna med mångmiljonbelopp, när det egentligen var bidrag till afghanska NGO:s, och han sade sig avslöja en
fabrik som producerar kärnvapen, trots att den endast tillverkade raketer för satellituppskjutning.
När han synas gömmer sig Moore gärna bakom clownmasken. I en CNN-intervju 2002 vägrade han kommentera ”grova felaktigheter” i hans verk: ”Varför skulle jag? Hur kan det finnas felaktigheter i komedi?” Det kan vara värt att hålla det i minnet när man läser recensenter som går på Moores skämt i Fahrenheit 911.
Denna film utger sig för att avslöja president Bushs ekonomiska relationer med bin Ladins familj, och hur de direkt efter terrorattacken den 11 september smugglades ut ur USA, utan att FBI fick förhöra dem. Moore skrev om detta redan i boken Vem har snott mitt land?, men nu kan han klippa ihop bilder och musik för att suggerera paranoida stämningar. Det behövs, för han har inte fakta på sin sida.
Usama bin Ladin är ett av fler än 50 (!) syskon. Huvuddelen av släkten är västorienterad, skickar barnen till skolor i USA och har affärskontakter över hela världen. Att påstå att det är fel att göra
affärer med en sådan familj därför att en av dess medlemmar blir terrorist är tarvlig guilt by association. Det finns inte ens särskilt mycket association att skuldbelägga. Familjen bröt med Usama ett decennium före den 11 september.
Familjens flygresa, som Moore gör en så stor affär av, har av den amerikanska 11 septemberkommissionen visats vara en av de konspiratoriska vandringshistorier som spreds i en osäker tid med brist på information. Sanningen var att familjemedlemmar i USA i likhet med många andra saudier ville lämna landet av oro för hämndaktioner.
Tvärtemot vad Moore påstår samlades de, kontrollerades och förhördes av FBI. Ingen av dem misstänktes för inblandning i terrorverksamhet eller för kontakt med Usama. Den 20 september - efter att den kommersiella flygtrafiken hade öppnats - tilläts de flyga hem i ett chartrat plan. Kommissionen upprepade kontrollen av resenärerna, och inte heller de hittade något misstänkt.
Om amerikanska myndigheter hade hållit kvar dem endast på grund av släktskap
med bin Ladin, så kan vi vara övertygade om att Moore hade lyft fram det som ett uttryck för amerikansk rasism och blodtörst.
Man hade kunnat ursäkta det med att det är komedi. Om det hade varit roligt.
