Ska vi planera för evigt solsken?

Vid halvniosnåret Vid halvniosnåret står en blygsam skara ungdomar utanför riksdagen för att manifestera emot FRA-lagen. Jag vankar lite av och an i jakt på folkmassan för integriteten. Den syns inte till. Däremot ser jag c-ledamoten Annie Johansson – märkbart tagen av all press. Trösten kommer från andra sidan blockgränsen, Alice Åström (v) bidrar med uppmuntrande ord.

”Enskilda ledamöter är inte de som i dag ska kritiseras. Det är partierna som förtjänar kritiken”, säger Åström och gör i sitt anförande sorgsna återblickar till sin första tid i riksdagen, då hon kunde se upp till Johan Pehrsons (fp) engagemang för den personliga integriteten och skriva reservationer tillsammans med Gun Hellsvik (m).

Det var då det. Nu står Sten Tolgfors (m) i riksdagen och säger att FRA-lagen inte innebär massinhämtning av inrikeskommunikation, bland annat eftersom det inte finns ”utrymme för att spana på svenska förhållanden”. Informationsmängder är haken, platsbrist det som räddar oss. Där ser man.

– Jag känner mig helt trygg med att skicka med våra förslag till regeringen och lita på att de genomför dem, sade Karin Enström (m) bekymmerslöst och förklarade vidare att ”I en värld där solen alltid skiner behöver man inte göra de här avvägningarna” mellan integritet och trygghet.

Det är korrekt. Och i en stat där solen alltid skiner vore det inga problem att låta staten spana loss heller, men vi kan inte ha lagar som förutsätter evigt solsken på en fläckfri stat.

Merparten av de borgerliga ledamöter som argumenterade för förslaget gjorde det utifrån samma bekymmerslösa tro på att regeringen ska följa riksdagens rekommendationer.

Kan och bör man tänka så här som lagstiftande riksdagsledamot? Nej. Schismer som denna må vara ovanliga eftersom regeringens partifränder i riksdagen vanligen håller med regeringen, men när det sker, i ideologiskt laddade och principiella frågor, så är det riksdagsledamöternas uppgift att agera kontrollmakt - inte trogna supportrar.

En del gör det kontrollerande jobbet bättre. Vid halvåtta i går kväll yrkade Fredrick Federley (c) på återremiss och tillade att om denna inte skulle bli verklighet tänkte han rösta nej i dag. Lite senare upprepade Annie Johansson samma sak och påpekade att centerns riksdagsgrupp var överens om skicka ärendet tillbaka till försvarsutskottet – jämte en lista med integritetsstärkande krav. Detta kan mycket väl komma att bli den alliansgemensamma överenskommelsen vi landar i, men det är oklart om den kommer att räcka. Risken finns att Federley och Johansson i och med detta har förlängt sina våndor.