Det har varit en intensiv vecka för islamisten och debattören Mohamed Omar. Igår kommenterade han situationen i Iran i SVT:s Gomorron Sverige . I söndags publicerades en intervju med honom i den högerextrema nättidningen Nationell idag .

På frågan hur han länge kunde bära på sin radikalism i tysthet svarar Omar: ”Jag hade muslimska vänner som visste det, och de var inte så fördömande, de var mer förstående. Jag har alltid gått i moskén och rört mig bland muslimer, haft muslimska vänner och rådgivare osv. ’Vi förstår, Mohamed, du kan inte göra mer än så här. Det är judarna som kontrollerar medierna, vi vet att du inte kan skriva vad du vill.’ De förstod.”

Dagen innan publicerade Omar en intervju med Ahmed Rami, grundare av antisemitiska Radio islam och själv dömd för hets mot folkgrupp, på sin blogg. Förutom att tala om ”Förintelsemyten” säger Rami: ”Jag betraktar Hitlers rörelse som en intifada mot den judiska makten i Tyskland. Hitler bedrev en motståndskamp på samma sätt som palestinierna gör det i vår tid. Det är samma kamp.” Han förklarar vidare att ”För oss [muslimer och araber] symboliserade Hitler det goda. Han var en hjälte. Och det var en stor besvikelse att han förlorade.”

Omar kontrar med frågor av typen: ”Minoriteter utnyttjas av sionisterna för att splittra den islamiska världen. Kurderna i Irak, kopterna i Egypten, Darfur och så vidare. Du tillhör själv berberfolket, visst har sionisterna även försökt bilda en femtekolonn bland er?”

I tisdags diskuterade Omar Joseph Hellers Moment 22 i P1:s Bokcirkeln . Det är visserligen en repris från i höstas – när Omar ännu inte hade kommit ut som islamist, rasist, förintelserevisionist och homofob. Det hade han däremot gjort när han dök upp som sommarkrönikör på Newsmill (20/6). Newsmills sommarskribenter skriver personliga krönikor som ”berättar något vi inte visste”, enligt redaktionen.

Omar, som har valt att skriva om sin beundran för Ayatolla Khomeini, presenteras med orden ”Mohamed Omar, islamist och poet, berättar om sina känslor för Irans två stora män.” Det låter nästan vackert. En poet som skriver om känslor.

Det är givetvis en svår balansgång att förhålla sig till extremister som Omar. I ett öppet samhälle måste åsikter kunna brytas mot varandra, och så länge han håller sig ifrån att hetsa mot folkgrupp står det förstås medierna fritt att publicera hans texter.

Däremot undrar jag hur resonemanget gick på Gomorron Sveriges redaktion när man av alla Irankännare i Sverige valde att bjuda in en uttalad rasist och islamist för att kommentera oroligheterna i Iran. Det har trots allt pågått en pressetisk debatt om hur man ska förhålla sig till Omar ända sedan han kom ut som islamist i vintras. Det är en diskussion som en av Sveriges tyngsta redaktioner inte rimligen kan ha missat. Och man undrar hur Newsmillredaktionen tänkte när den valde att ge honom i uppdrag att berätta personligt om sina känslor.

Kan en människa med Omars värderingar ha några värdefulla infallsvinklar att erbjuda i debatten? Och vill SVT, Sveriges radio och Newsmill verkligen gå extremisters ärenden på det sättet?