Kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser kan bli lag i hela EU. Efter år av hot och uppmaningar till företagen att rekrytera fler kvinnor till sina styrelser, har EU-kommissionen nu börjat utarbeta ett konkret lagförslag om kvotering. Det meddelade den ansvariga kommissionären Viviane Reding i veckan. I Sverige hyllas initiativet av vänsterfeminister som Gudrun Schyman – en annars EU-skeptisk röst i debatten.

Problemen med kvotering har lyfts tidigare på denna sida av Maria Ludvigsson och Thomas Gür, och på andra håll särskilt av Alice Teodorescu. Men EU-kommissionens initiativ har också ytterligare en dimension utöver själva kvoteringen i sig. Det handlar om gränserna för EU:s makt. Om respekten för de fördrag som medlemsstaterna har enats om, och om maktfördelningen mellan medborgare och eurokrater. Det är en problematik som svensk vänster uppmärksammade tidigt, och som borgerligheten ofta varit ovillig att kännas vid.

Problemet är betydligt större i verkligheten än vad man kan sluta sig till från de lagar och regler som EU-samarbetet vilar på. I EU åberopas exempelvis ofta principen om att politiska beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt. Enligt denna subsidiaritetsprincip, som finns inskriven i EU:s författning, ska beslutanderätten i första hand ligga hos de nationella politiska församlingarna, i andra hand hos EU.

Enligt grundfördraget kan EU inte heller tillskansa sig mer makt än medlemsstaterna har lämnat över. Gång efter annan får dessa bestämmelser ändå stå tillbaka när EU utvidgar sin bestämmanderätt till ytterligare områden. Förbudet mot ”handelshinder” har blivit en ofta utnyttjad gummiparagraf när EU:s makt växer. Det kontroversiella direktivet om datalagring, exempelvis, beskrivs av EU som en insats mot ett handelshinder, och har således ansetts falla under EU:s beslutanderätt – trots att direktivet uppenbarligen inte rör handel.

Kvotering till bolagsstyrelser skulle innebära att EU lägger beslag på ytterligare ett politiskt område. Det borde man betrakta som ett problem oavsett hur man ser på frågan om kvotering som sådan.

Idag råkar kommissionens önskan att utvidga EU:s makt handla om könsbalansen i privata företagsstyrelser. Nästa gång kan det handla om kvotering av funktionshindrade till universitet, om inkomstskatter, eller om läkares rätt till samvetsfrihet vid aborter. Det kan komma att röra direktiv och lagar som svenska vänsterfeminister motsätter sig, men som de får svårt att rösta ner eller opinionsbilda emot. Vi kan välja att inte rösta på politiker som driver frågor vi ogillar, men i Europaparlamentet utgör svenska representanter en mycket liten minoritet och kommissionären Viviane Reding behöver inte ha våra röster.

Därför ska EU inte lagstifta om kvotering av bolagsstyrelser. Det bör inte den svenska riksdagen göra heller, men det är en annan fråga.