I går lämnade arbetsmarknadens parter en gemensam rapport om korttidsarbete till regeringen. Samma dag svarade Anders Borg, Annie Lööf och Hillevi Engström med en debattartikel i DN. Ibland klaffar planeringen.

Parternas förfrågan gäller statliga pengar för att smidigt kunna införa en nedsättning av arbetstid och lön i begränsade, ekonomiskt svåra perioder. Det första steget har alltså klarats av.

I och med att parterna är överens om att löner och arbetstid i kortare perioder kan behöva sänkas har regeringen fått fack och arbetsgivare sida vid sida i besökssoffan. När parterna är överens är regeringen nöjd. Då kan debattartiklar skrivas och publiceras ganska omgående.

Det är erfarenheterna från krisperioden som gör arbetstidsförkortningar aktuella. Ytterst handlar det om företagens utrymme att anpassa verksamhet efter de ekonomiska realiteterna, utan att behöva avskeda och därmed förlora kompetens.

Av debattartikeln och Borgs kommentarer att döma kan det bli aktuellt med så kallad kreditering av företagens arbetsgivaravgifter under perioder med korttidsarbete. Regeringen kommer att tillsätta en utredning som ska vara färdig i höst.

Denna form av minskad arbetsgivaravgift är ett sätt för staten att ge företagen och deras anställda något större utrymme i kristider. Det är viktigt att reglerna tydligt avgränsar både varaktighet och visar vilken grad av kris det gäller. Erfarenheterna av Metalls krisavtal 2009 är goda men det finns också äldre liknande reformer som inte fungerat.

Det är en politisk naturlag att även tillfälliga reformer som kostar skattebetalarna pengar ganska snart blir permanenta. Även om politiker har garanterat att de snart ska vara ett minne blott.

I detta fall handlar det om ekonomiskt bidrag till företag och arbetstagare och sannolikt är regeringens incitament att inte göra detta till en vana tämligen starka.

Anders Borg förtydligade i går: ”Men vi är inte beredda att låta parterna göra något och sedan bara lämna räkningen hos oss.”

Att redan nu upprätta regelverk som gör åtgärder på arbetsmarknaden i svåra tider smidigare är bra. För att detta ytterst sällan ska behövas är det nödvändigt att mjuka upp arbetsmarknaden så att rörlighet och flexibilitet ökar.

Återstår att se om det kan uppstå samma förståelse parterna emellan när det gäller arbetsrätt och ingångslöner.