Historien om veteranmonumentet Restare som ska byggas på Djurgården blir allt mer bedrövlig. Veteranerna klagar högljutt över att utformningen av monumentet inte har någon som helst koppling till det militära utan istället liknar en kotte.

Föreningen Fredsbaskrarna genomför en omröstning på nätet där 760 personer, 84 procent, av dem som hittills har svarat tycker att monumentet inte är bra. Bara 13 procent, 120 personer, gillar Restare, och 3 procent har ingen åsikt.

Försvarsmakten har fått ta emot all kritik, både för hur monumentet är utformat, att det inkluderar både militära och civila, samt för att det bara är de internationella insatserna som uppmärksammas.

Men faktum är att i just detta fall är man oskyldig. När saken var ute på remiss ville både Försvarsmakten och Officersförbundet att även de nationella veteranerna skulle inkluderas. Men de blev överkörda av regeringen, som slog fast att fokus skulle vara på veteranerna som gjort internationella insatser. Man kan undra varför.

Enligt militärhistorikern Lars Gyllenhaal dog 541 personer i flygvapnet under Kalla kriget 1946–1990.

Gyllenhaal uppskattar att, lågt räknat, ett hundratal människor inom marinen och armén dödades i tjänsten under samma tidsperiod. Med andra ord kostade Kalla kriget 600 svenska liv.

Under första och andra världskriget dog 4000 militärer i gränsincidenter och dylika händelser. Borde inte dessa 4600 döda uppmärksammas och hedras? Är inte deras familjer värda ett minnesmärke?

Varför ska inte de nationella veteraner som fortfarande lever, gamla män som genomgått så mycket, hedras och få en plats att minnas på?

Samtliga veteraner, oavsett var och när de tjänstgjort, borde självklart hedras om regering och riksdag ska ägna sig åt veteranpolitik och uppföra ett minnesmärke.

Oviljan att lyfta fram och visa uppskattning för det som har gjorts och offrats nationellt väcker också obehagliga frågor: Varför ska någon riskera sitt liv för Sverige om man inte blir lyssnad på, får något som helst erkännande, eller ens ett monument som har koppling till det militära? Då är ju hela idén om att värna om nationen och vara politikernas säkerhetspolitiska instrument fullständigt meningslös, eftersom ingen uppenbarligen bryr sig om vad som görs.

Man kan också undra varför regeringen verkar helt ointresserad av att ge Försvarsmakten resurser så att myndigheten kan fungera ordentligt och åtminstone hjälpligen försvara landets gränser. Istället detaljstyr man utformningen av ett monument, och kör därmed över dem som bäst vet hur officerare och soldater ska tas om hand samt river upp en massa sårade känslor hos veteranerna.

Att införa en veteranpolitik, och att uppföra monumentet, är viktiga och hedervärda initiativ av regeringen, men alla måste inkluderas och respekteras. Allt annat är en ren skymf mot veteranerna som fortfarande lever, deras familjer och minnet av dem som riskerat allt för vårt land.