Det finns chefer som besvarar varje fråga med en ny fråga. Trots att man uttryckligen vill ha vägledning, ger cheferna bara fler frågetecken att räta ut.

Känslan påminner om ett alldeles för löst handslag.

Av vissa personer vill vi ha besked, vi vill veta att de redan har tänkt några steg längre och därför kan lyssna på vad vi har att säga med det självförtroende som en egen uppfattning ger.

Därför kan såväl Moderaternas budskap om att ’’lyssna in’’ som Miljöpartiets ambition att göra detsamma genom att kontakta 250000 väljare (DN Debatt 30/10) mötas med skepsis.

Partier som lyssnar för att hitta en politisk linje, eller för att identifiera värderingarna som ska bära det politiska samtalet, kan lätt misstänkas för att sakna såväl egen linje som värderingar.

Ett lyssnande samtal med medborgarna om framtidsfrågor fungerar bara om den som lyssnar har tydliga egna värderingar att utgå från. Annars blir det lätt förvirrat och snart far tankarna iväg till chefen som besvarar frågor med andra frågor.

Miljöpartiets utspel om hur ’’250000 svenskar ska ta fram’’ partiets politik är ytterligare ett tecken på att de politiska partierna verkar ha tappat intellektuellt självförtroende.

Är lyssna in-andet första steget på väg mot det nya Sifopartiet, som formulerar sin politik helt utifrån opinionsundersökningar?

Partiernas medlemstal sjunker stadigt, något som problematiseras också i Miljöpartiets artikel. Och när medborgarna lämnar partierna springer strategerna efter dem och frågar vad det är de vill ha. –Vad pratar ni om vid köksbordet? Det mest uppriktiga, om än ohövliga, svaret är väl att makthavarna inte har något med vårt vardagsliv att göra.

I Miljöpartiets fall framstår dock projektet att lyssna för att politisera inte enkom som en önskan att rätt tolka väljarna. I nämnda debattartikel skriver partiets företrädare att partiet brister ’’i representativitet av bland annat äldre’’.

Partiet bildade under Kommun- och landstingsdagarna också särskilda nätverk för exempelvis lärare och företagare. Olika grupper ska bidra till partiets politik och det är viktigt att sådant som ålder och yrkeskategori representeras.

Miljöpartiets synsätt påminner starkt om det korporativa där medborgarna ska representeras gruppvis.

I stället för att som idag representera sina väljares åsikter, framhålls värdet av politiker som representanter för grupper. Argumentationen känns igen från kvoteringsdebatter där just kvinnor antas representera andra kvinnor. Grupptillhörigheten blir viktigare än åsikter och värderingar.

I förlängningen kommer den ständiga jakten på exakt representativitet (som ålder, yrkesgrupp och kön) att leda till en korporativ stat där politikerna inte representerar åsikter utan kollektiv.

Beteckningen språkrör får då en djupare och mer begriplig betydelse.