Redan innan Ship to Gaza lagt ut är det uppenbart att projektet havererat. Det idealistiska motivet ska vara humanitärt men enligt Röda korset råder det inte någon humanitär kris i Gaza. Via Israel förs det in 15000 ton förnödenheter och annat material varje vecka. Tunnelimporten pågår för fullt. Rafah är delvis öppen. Vill man så finns andra kanaler.
Idealisterna bidrar med en droppe i havet. Ett slags jippo. Allvaret är dock inte långt borta. Det finns risk att den droppen blir en droppe blod, som kan få dem att framstå som nyttiga idioter.
Det finns också de som har politiska motiv – för vilka Ship to Gaza är ett medel för att nå det högre syftet att utplåna Israel. Sålunda gjorde den tilltänkta huvudsponsorn, den islamistiska organisationen IHH, tillsammans med en delegation från båten Mavi Marmara, ett vänskapsbesök hos de iranska ledarna. Det var jihad och Israelhat för hela slanten.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har varnat för att Ship to Gaza kan provocera fram en onödig konfrontation.
Israel kommer inte att släppa igenom Ship to Gaza och vad som händer är omöjligt att veta. Inget skulle glädja herrarna Assad och Ahmadinejad mer än om ett upprepande av förra årets blodiga händelser kunde utnyttjas på hemmaplan för att rikta den folkliga vreden bort från regimen eller åtminstone rikta omvärldens blickar bort från blodbaden i Syrien.
Det är inte lätt att vara optimist när det gäller konflikten mellan israeler och palestinier eller för den delen att veta resultatet av den pågående processen att bilda en palestinsk stat. Ship to Gaza ökar inte chanserna för fred.
