Ta inte bort värnskatten också. De rika har redan fått mer än nog. Socialdemokrater och ledande moderater tävlar numera om att vara snabbast med de argumenten så fort marginalskatten kommer på tal.

Eftersom förmögenhetsskatten har avskaffats och uttaget av fastighetsskatt har förändrats ska det alltså inte gå att befria tjänstemän, akademiker och småföretagare med inkomster en bit över medel från världens högsta marginalskatt.

Värnskatten är orättvis mot dem som har utbildat sig och ­legat i för att till sist få en god ­inkomst. Värnskatten skadar skaparklimatet och folkhushållet. Ändå måste den vara kvar, eftersom det skulle vara en provocerande present till de rika att avskaffa den .

Det är bara en hake. Det stämmer inte.

Nyligen kom Skattebetalarna med en Demoskopundersökning om svenska folkets syn på värn­skatten. Motståndet visar sig inte vara så rasande starkt; de flesta drabbas inte av skatten person­ligen och tycker att den är andras huvudvärk. (Fast när de tillfrågade får veta hur liten andel av skatteintäkterna som värnskatten står är det betydligt fler som vill att den ska bort.)

Det intressantaste i undersökningen är dock inte åsikterna utan en enkel upplysning i sak: Av värnskattebetalarna har bara var sjunde så stora tillgångar att de har behövt betala förmögenhetsskatt.

En stor majoritet av värnskatte­debattens ”rika” är helt enkelt inte rika. Måhända har de lite mer sparpengar än genomsnittsmedborgaren, men de fick inte en krona i sänkt skatt när förmögenhetsskatten försvann. De hade nämligen ingen skattepliktig förmögenhet.

Jag mejlar Skattebetalarnas chefekonom Nils Bohlin och ­frågar hur det omvända förhållandet ser ut. Hur många av dem som betalade förmögenhetsskatt har så hög inkomst att de får betala värnskatt? Svaret: bara 17 procent. Fem sjättedelar av landets krösusar har inkomst under värnskattenivå.

I allt väsentligt är de som tjänar bra och de som är förmögna två olika grupper.

Avskaffande av värnskatten blir inte ännu en förmån till redan proppmätta storfräsare. Värn­skattebetalarna har fått jobbskatteavdrag som andra löntagare men inget särskilt därutöver. (Bara en av tio har fått sänkt årlig fastighetsskatt med mer än 5 000 kronor om året.)

Det är bra märkligt i vilken utsträckning som inkomst och förmögenhet har skilts från varand­ra i Sverige. Endast en mikroskopisk andel av befolkningen har praktisk möjlighet att bli välbärgad genom arbete.

Förmögenheter uppstår på andra sätt: genom stigande fastighetsvärden, tur med ombildningar till bostadsrätt, lotterivinster och arv. För företagare handlar det ofta om att sälja av och låta rörelsen gå ur familjen. Först ­genom att lägga av kan man få ­ordentligt med pengar i handen.

Vad säger det om vårt samhälle att det mycket hellre gör tursamma hyresgäster än arbets­livets ansvarsbärare till miljonärer? Jag tror inte att svaret är särskilt smickrande för Sverige. Men jag tror på förändring, där av­skaffad värnskatt är ett första steg av många.