Ur den senaste veckans nyhetsflöde kring de statliga myndigheternas överdådiga representationsnotor, har vänstertidsskriften Dagens Arena identifierat ett mönster: mycket yta, lite innehåll. Presentation har blivit verksamhetens kärna. Fenomenet döps till Schlingmannsamhället.

Det är ett roligt grepp, och mycket schlingmannskt.

Artikeln sätter fingret på ett angeläget problem. Insikten är rentav glädjande. Att ge hela äran till Per Schlingmann vore dock orättvist. Priset för bästa regissör inom svensk politikerteater har många värdiga vinnare. ”De stigande förväntningarnas missnöje”, låter det bekant? Social- demokratin har uppdaterat sig igen och igen allt sedan 1950-talet i syfte att hitta en ny ”berättelse” och ”göra sig relevant”. Så Dagens Arena får gärna kalla det Schlingmannsamhället, eller Sossesamhället.