En grupp opolitiska regeringstjänstemän har gått igenom faktorer med stor betydelse för företagsklimatet och jämfört hur det står till i ett 20-tal rika länder. I Sverige står det riktigt skapligt till.
Tillväxten är hög, statsfinanserna välskötta och inflationen låg. Statsapparaten fungerar och de administrativa bördorna på näringslivet är ovanligt uthärdliga. Det satsas stora resurser på utbildning, forskning och utveckling, det finns god tillgång till banklån och riskkapital och vi ligger långt fram på IT-fronten. Och tro det eller ej, elpriserna är bland industrivärldens lägsta.
Visst låter det som rena skrytvalsen. Men lovorden radas upp även i årets konkurrenskraftsrapport från International Institute for Management Development (IMD): Sverige har världens minst outhärdliga byråkrati och människors inställning till globaliseringen är mer välvillig än någon annanstans. Här råder världsledande öppenhet i myndigheterna och datortätheten är i topp.
IMD, som är en topprankad skola för företagsledare belägen i schweiziska Lausanne, har publicerat sin World Competitiveness Yearbook i över två decennier, men utgåvan för 2011 är särskilt uppiggande läsning för en svensk. Här jämförs hur bra 59 industriländer världen över är på att erbjuda en gynnsam miljö för konkurrenskraftiga företag, och sedan 2007 har Sverige avancerat från nionde till fjärde plats i den sammantagna bedömningen. Vi har numera bara Hongkong, USA och Singapore före oss. Näst och nästnäst bäst i Europa är Schweiz och Tyskland på femte respektive tionde plats.
IMD tar hela 331 olika mått på varje land och väger ihop resultaten. Till två tredjedelar handlar det om hårda, mätbara uppgifter, men man genomför också en årlig attitydundersökning bland företagsledare i stora och medelstora företag, och ser man bara till denna enkät ligger Sverige just nu bäst till i hela världen. En BNP-tillväxt på över fem procent gör uppenbarligen underverk för direktörernas humör.
Såväl IMD-rapporten som regeringens studie Sveriges företagande och konkurrenskraft (Ds 2011:17) är veritabla glädjebud. De visar hur mycket som har skett under två årtionden av ekonomisk-politiskt reformarbete, och de påminner om hur viktiga förändringarna har varit. Sverige hade varit katastrofalt illa ute ifall vi suttit kvar i 1970- och 1980-talens planerings- och regleringsträsk. Istället kan vi gå vidare utifrån en styrkeposition.
För visst behövs det gå vidare. Dels står inte omvärlden stilla, dels pekar rapporterna inte bara ut vad vi är bra på utan också var det brister. Sverige har blivit mycket mer marknadsekonomiskt, men vi är fortfarande långt från att vara ett företagarland.
Alltså:
Sänk marginalskatten. Bägge rapporterna pekar ut vår höga inkomstskatt som en akilleshäl. IMD rankar Sverige som land 56 av 59 i personlig beskattning, och regeringsstudien noterar att utbildning lönar sig urdåligt i Sverige. Nu rekommenderar även Finanspolitiska rådet att värnskatten avskaffas, och i onsdags röt politiker från FP, C och KD till på ett utmärkt sätt om skatten. Det är orimligt att svenska tandläkare och projektledare ska beskattas högre än tyska börsdirektörer. Men nu gäller det att Alliansens små partier inte bara blåser varmluft utan faktiskt gör sänkt marginalskatt till ett huvudkrav i höstens budgetförhandlingar med M.
Se till att få valuta för pengarna i skolan. ”Sverige tenderar att vara starkare på inputindikatorer än outputindikatorer”, skriver regeringens utredare på klockren ekonomistiska.
I klartext betyder det att vi satsar stora summor på utbildningssystemet, samtidigt som resultaten är mediokra. Vi ligger fyra på listan över skolkostnader bland 22 rika OECD-länder, men svenska 15-åringar hamnar bara på 16:e plats i matematik och 18:e plats i naturvetenskap.
Fortsätt att utveckla arbetslinjen. IMD ger Sverige låga betyg för arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Regeringens utredare konstaterar att Sverige är ”det land som har störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda”. Här gäller att hyvla på trösklarna som utestänger arbetsmarknadens outsiders och att bilda opinion mot LO:s krav på höjda ingångslöner. Men det behövs också nya konstruktiva idéer av det slag som Maria Borelius för fram i dagens op-ed.
Främja företagande och förmögenheter. En brist hos både IMD-rapporten och regeringens studie är att man har för lite av entreprenörsperspektiv. Ägarskatterna har kommit i skymundan, en fråga som optionsbeskattningen likaså. Sverige må ha skapligt med organiserat riskkapital, men i startfasen är det stöttande individer av kött och blod, och med en hacka på banken, som är alldeles avgörande. Ge dem gynnsammare villkor. Tala om dem. Ett ledarskap för ökad konkurrenskraft är både politiskt och moraliskt.
