Hur stort är avståndet från anständighet till sataniskhet? Det låter som en fråga från en film av Ingmar Bergman, men svaret har inget att göra med själsnöd hos sökande präster. Tvärtom är det lika världsligt som konkret: 50 kronor om ­dagen.

I tisdags anklagade Mona Sahlin rege- ringen för att driva en ”misslyckad och ­satanisk” arbetslinje, och det var taket i arbetslöshetsförsäkringen som spökade. Det heter att man får ut 80 procent av ­lönen om man blir arbetslös, men det ­gäller bara upp till en viss inkomstnivå. ­Lönen ovanför är inte försäkrad, vilket betyder att ingen kan få ut mer i a-kasseersättning än 680 kronor om ­dagen.

Det är inte mycket pengar. Men skillnaden mellan vad som gäller med Alliansen idag och vad som gällde när Mona Sahlin var minister i Göran Perssons ­regering är mycket mindre än vad hon vill låtsas om. Med s i Rosenbad var ­högsta dagersättning i ­­­a-kassan 730 ­kronor per dag – i hundra dagar. Därefter sjönk maxersättningen ned till samma nivå som idag, och detta belopp var i alla fall inte förfärligare än att s-ledningen kunde leva med det (även om man lockade med framtida höjningar).

Det är alltså inte ens 50 kronor om dagen som är avståndet till sataniskt utan 50 kronor om dagen i 100 dagar. National­encyklopedins ordbok definierar för ­övrigt begreppet så här: ”som tycks likna eller härröra från satan och alltså har motsvarande onda egenskaper”.

Om man som partiledare jämför den slipoverklädde Sven Otto Littorin med Flugornas Herre har man det ganska knepigt med ordens valörer. Eller så har man levt ett väldigt skyddat liv. Under alla omständigheter visar man bristande respekt för sina politiska motståndare.

Mona Sahlin höjer rösten för att imponera på alla som blev rasande eller förvirrade när hon valde mp och dumpade v i början av oktober. Hon vill visa vad hon går för och samtidigt vända bort uppmärksamheten från det märkliga triangel­drama som ­numera utspelas mellan de rödgröna partierna. Att döma av opinions­mätningarna går det inget vidare. Väns­terblocket har drabbats av stora tapp i mätningar från Synovate/DN och ­Demoskop/Expressen under de senaste veckorna­, och dagens besked från Sifo pekar i samma riktning.

Socialdemokraterna noterar 39,6 procent, det vill säga ett minus på cirka tre procentenheter. Alliansen ökar till 43,2 procent. Blockskillnaden krymper från 12,7 procentenheter i oktober till 8,6 i november.

I Stockholm, där strömkantringar ofta blir tidigt synliga, har Alliansen förvandlat ett underläge till ett övertag på drygt elva (!) procentenheter. Frågan är vad Stockholmsväljarna gillar sämst hos partierna till vänster: totalförvirringen om hur regeringsalternativet ska se ut eller hoten om stora skattehöjningar?

Sedan valet har intresset varit ljumt för vad som händer till vänster. Mediernas och väljarnas fokus har legat helt på att recensera regeringen. Men i och med ­finanskrisen och lågkonjunkturen har det kommit in ett nytt allvar i politiken. Människor börjar fundera över vilka ledare de har förtroende för, och de börjar jämföra alternativen med varandra. På ena sidan står då en samspelt alliansregering, som kanske inte gör allting perfekt men som fungerar tillsammans och har koll på pengarna. På andra sidan står – ja, vad?

Mona Sahlin kan inte ge besked, eftersom förhandlingarna kärvar med vänsterpartiet. Men Lars Ohly har faktiskt redan svarat i hennes ställe. I Ekots lördagsintervju förra helgen (8/11) ställde Tomas Ramberg en rak ja-och-nej-fråga: ”Är det ett löfte från vänsterpartiets sida att ni i en situation, om ni efter alla vederbörliga konstitutionella turer ändå inte släpps in i regeringen att ni då tillsammans med de borgerliga hellre tar ett extraval?” Och Ohly svävade inte på målet: ”Ja, det finns ingen tvekan. Det finns inget förhandlingsutrymme över huvud taget.”

Oavsett hur det går med de tre partiernas samarbete före valet, oavsett hur det blir med gemensamma vallöften, kräver vänsterpartiet plats i en rödgrön rege­ring. Frågan har plötsligt blivit om socialdemokraterna ska få vara med i vänsterpartiets regeringsalternativ.

En s-mp-ministär utan v kommer ­vänsterpartisterna att rösta ned! För ­mittenväljare finns två alternativ: dels förnyat förtroende till Alliansen, dels en regering där vänsterpartiet – som vill chockhöja skatten för låginkomsttagare och återinföra fastighetsskatten – ingår. Rösta på socialdemokraterna och du får minister Lars Ohly på köpet! Och tro mig, det kommer att kosta mer än 50 kronor om dagen. Sataniskt, sade Mona Sahlin.