i har rätt till vår historia. Vi har rätt att få veta vilka som var landssvikare under det kalla kriget – när Sveriges frihet var hotad från Sovjetunionen och dess satellitstater. Därför är skandalöst att Säpo – kanske med regeringens goda minne – vägrar oss den möjligheten när det gäller DDR. För den finns.
Stig Wennerström och Stig Bergling är exempel på storspioner, som gjorde drängtjänst åt Sovjetunionen, men till skillnad från i Danmark har inte mycket avslöjats om politiker och journalister som stod på fel sida om muren.
Att så är fallet kan naturligtvis bottna i att de inte fanns, men avslöjandet av Jan Guillous samarbete med KGB ger en indikation om motsatsen. Dessutom är Riksarkivets frisläppande av Guillous akt ett exempel på öppenhetens förtjänster. Vi har fått bättre perspektiv både på vänsterrörelsen och på Guillou.
En rad studier har visat att Sverige spelade en central roll i DDR:s utrikespolitik. Inte minst i Birgitta Almgrens studie Inte bara Stasi… (Carlssons, 2009) framträder en skrämmande bild av Sverige som objekt för infiltration och påverkan. Både före och efter Sveriges erkännande av DDR skulle vi genom goda relationer bereda väg för DDR. Och det fanns många villiga. Ledande Socialdemokrater som professor Stellan Arvidson och biskop Lars Carlzon var förgrundsfigurer i Förbundet Sverige – DDR.
I Stasiarkiven finns uppgifter om ett femtiotal svenskar som spionerade, lämnade information eller var inflytandeagenter för DDR:s räkning – och det är dessa akter som Säpo inte vill ge klartecken för. Motivet är att:
Allmänintresset måste vägas mot konsekvenserna det kan få för rikets säkerhet. Men det är också mycket känsligt för de personer som pekas ut som agenter i Sverige.
Det är svårt att se hur offentlighet om historien skulle kunna skada rikets säkerhet i dag. Att det är känsligt för de utpekade personerna är däremot lätt att förstå. Självklart måste uppgifterna hanteras med varlighet, men om Finland, Tjeckien, Tyskland och andra länder med kan visa öppenhet borde också vi också kunna göra det.
Tyvärr har Kammarrätten i en färsk dom gått på den hemliga linjen och vägrat Birgitta Almgren, som har begärt ut akterna, tillgång till dem. Domen ska nu överklagas till Regeringsrätten.
Öppenheten är nödvändig för att ge perspektiv på svensk samtidshistoria och därmed bidra till uppgörelsen med det förflutna. En del av denna rör Sveriges dubbelspel under det kalla kriget när Sverige låtsades som om vi var neutrala mellan blocken (och från den positionen kritiserade USA och Nato), men i själva verket stod på rätt sida. Men alla stod inte på den sidan.
Som skäl har också anförts att eventuella brott är preskriberade, men mot det ska vägas behovet av en politisk och moralisk uppgörelse med tiden.
