Många borgerliga väljare kan tänka sig att taktikrösta för att se till att ett av allianspartierna blir kvar i riksdagen (SvD 14/9).
Den nya borgerliga solidariteten är ett sant glädjeämne. Samtidigt tycks inte behovet av taktikröster vara alldeles akut. En sammanvägning av färska mätningar ger C 6,1 procent och KD 5,8 procent. Bägge ligger under valresultatet, men de har ändå ett skapligt säkerhetsavstånd ner till kvicksanden vid fyra procent.
Maud Olofsson och Göran Hägglund tar förstås tacksamt emot vad de kan få, men de leder inte partier i kris.
Sedan kan det finnas goda skäl för allmänborgerliga väljare att utnyttja det faktum att alla de tre små borgerliga partierna har tydligare idémässig profil än storasyster M till att knuffa Alliansen ett steg i önskad riktning: mer företagsamhet med C, starkare kärnstat med FP, mer fokus på civilsamhället med KD.
Om det är hyggligt okomplicerat med stödröstning i riksdagsvalet är det desto snårigare när det gäller kommunalval: speciellt det i Stockholms kommun.
Stockholm är indelat i hela sex valkretsar, vilket skapar märkliga tröskeleffekter, eftersom vallagen inte tillåter kommunala utjämningsmandat. I realiteten handlar det därmed inte om ett gemensamt Stockholmsval utan om sex parallella val, där röster som inte räcker till ett mandat i den valkrets där de avges är av noll och intet värde.
Om ett mindre parti har oturen att ha sitt stöd jämnt fördelat över kommunen kan det bli helt utan mandat, trots att samma antal röster hade räckt till flera mandat ifall de varit koncentrerade till en av valkretsarna.
C drabbades särskilt illa 2006. Partiet fick drygt 15000 röster men bara en enda plats i fullmäktige, samtidigt som M och S fick sina många mandat för ungefär 4400 röster stycket. Drygt 20000 C- och KD-röster avgavs i valkretsar där partierna blev lottlösa och påverkade följaktligen inte kampen om majoriteten i Stadshuset.
En allmänborgerlig väljare kan alltså taktikrösta antingen på C eller KD (för att de ska få mandat i fler valkretsar) eller på M eller FP (för att rösterna inte ska gå förlorade). Vad som är rätt beror på i vilken valkrets man bor och hur partisympatierna ser ut just där just på valdagen – och den informationen står inte att finna. Återstår en enkel och klassisk taktik: att rösta som man tycker.
