Ryssland har i augusti genomfört den stora militärövningen Ladoga i närheten av gränsen till Finland och drar i september igång Zapad tillsammans med Belarus. Uppgifterna om Zapads storlek går isär (mellan 12 000 och 60 000) men den omfattar pansar, flyg och landstigningsfartyg för övning i Östersjön.
Under rubriken ”Armén i oljebranschens tjänst” beskrev nyligen den ryska tidningen Nezavisimaja Gazeta de båda militärövningarna. Centralt är ”skyddet av den planerade nordliga gasledningen till Europa på Östersjöns botten samt lösandet av andra militära säkerhetsuppgifter i den västra delen av OSS (Oberoende staters samvälde)”.
Artikeln är ytterligare ett exempel på gasledningens säkerhetspolitiska implikationer. Nord Streams huvudägare är den ryska gasjätten Gazprom, som är Vladimir Putins maktbolag.
Som framgår i en artikel av Olle Rossander i Neo (3/09) pågår det en intensiv lobbyverksamhet för att föra projektet i hamn. I Sverige är Lars O Grönstedt förgrundslobbyisten. I Neo beskriver han Nord Stream:
”Det här är ett handelsprojekt till fördel för Europa och ett allt mer demokratiskt Ryssland.”
Det står naturligtvis Grönstedt fritt att ha den uppfattningen eller att för delen arbeta för Gazprom. Men jag förstår inte hur det jobbet rimmar med styrelseuppdraget i Stiftelsen Fritt Näringsliv, som äger Timbro och ger såddstöd till det liberala magasinet Neo. Har Grönstedt läst statuterna?
Stiftelsen , som bildades 2003 av Svenskt Näringsliv och Näringslivets Fond, ska ”långsiktigt främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd”.
Stiftelsen är alltså så lite Putinland man kan tänka sig. Det är ju inte bara politiskt som klimatet är kallt i Ryssland, utan dessutom måste näringslivet tampas med statlig styrning, rättsosäkerhet och hög korruptionsfaktor – eller med Gazprom.
